Just nu känner jag att det känns väldigt bra att min mamma vet. Hur jag mår och vad som händer. Jag går ju till UPM regelbundet men hon vet ju inte vad vi pratar om, hon frågar inte heller.

Men idag när jag berättade hur det gick på UPM när jag träffade läkaren så kändes det som att en tung sten släppte från mitt bröst. Jag nästan längtade tills jag fick prata med mamma så att hon kunde få veta. Och jag har alltid hållt saker hemligt för mina föräldrar. 
Dessutom skulle hon följa med mig när jag ska ta blodprov och det känns bra. Mamma jobbar ju inom sjukvården själv så hon kan ju mycket och det känns tryggt att ha med mig henne till sjukhuset.
En annan fördel med att mamma jobbar inom sjukvården är att hon kan gå in och kolla på mina recept på apoteket på hennes dator på jobbet och sådär. Läkaren hade dock inte skrivit något recept då mamma kollade men hon har säkert inte hunnit.

Men det känns i alla fall bra att mamma vet och det är ju jättepositivt!