Jag blir så trött. Och så ledsen.
Ligger ju efter lite i skolan, men jag har för mig att det inte är jättemycket och därför så har jag ändå funderingar på att fortsätta skolan för då kan jag ju bara ta igen det.
Och det har jag sagt till min nya mentor och hon har inte på papper vad det är jag har missat och inte och på henne låter det som att det är jättemycket. Hon har liksom inte ens sett det på papper själv så hur kan hon veta? På tisdag ska vi ha möte med rektorn och då ska vi få se på papper hur mycket jag har missat.

Det som gör mig ledsen är att de på skolan säger:
"Du har ju missat jättemycket (när de egentligen inte vet om jag har det eller inte) och det kommer inte du klara av att ta igen. Det är omöjligt. Du kommer inte klara det."
Jaha? Och hur vet ni det? 

Det känns som att de vill bestämma åt mig och typ bestämma att jag ska sluta. För min nya mentor har även sagt att det egentligen inte är någon idé för mig att fortsätta skolan för jag kommer inte klara av det.
Vad vet de om vad jag klarar och inte? Det här är mitt liv, det är mitt val och jag är den enda som vet vad jag klarar av och inte.
Jag avskyr när någon säger att jag inte klarar av att göra saker och ting.

Så just nu känns det lite som att jag blir motarbetad från lärarna osv på skolan och det motiverar ju inte mig bättre direkt. Det gör ju mig ledsen och till slut så börjar man ju tro på att man inte klarar av det och då går ju allt åt helvete liksom.
Tack för erat stöd liksom...

Har inte pratat om det här med mamma ännu, men jag ska göra det ikväll. Måste försöka komma ihåg det.