varför tänker jag ens såhär?

Något som slog mig igår var att min pojkvän kändes kall mot mig. Jag vet inte om det var för att han var trött eller vad det var. Så jag hoppades på att det skulle bli bättre idag, men jag vet inte om det är det. Det känns inte riktigt så.

Han ringde mig i alla fall och jag berättade att jag är orolig för att jag ska förstöra det här igen. Och jag är rädd för att han ska sluta älska mig. Då svarade han bara något i stil med: tiden har sin gång.
Jaha? Vad menar han med det?
Och igår när jag sa att han ska leva med mig för alltid så pratade han typ bara bort det. 
Men sen så säger han att jag inte behöver vara orolig.

Jag vet inte vad det är men jag blir så orolig. Jag vill inte förlora honom.
Men samtidigt så känner jag mig så dum för att jag ens tänker såhär. Jag ska inte behöva tänka såhär. Han har ju redan egentligen bevisat för mig att han älskar mig, han vill träffa mig, han vill flytta hit och han vill att jag ska träffa resten av hans familj. Han var jätteledsen för två dagar sen när jag åkte hem. Han kysste mig för två dagar sen.
Så jag förstår inte varför jag tänker såhär.
Allting kändes ju äkta när jag var där så varför skulle det inte vara det? Sen tror jag inte att han är den som leker med en och låtsas älska någon.

Han betyder allt för mig och jag vill leva med honom för resten av mitt liv. Jag kan inte vara utan honom. Han är mitt livs största kärlek. Och att han valde att gå tillbaka till mig måste väl ändå betyda något?

Jag hoppas verkligen att jag bara inbillat mig de här tankarna.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

theperfectlife

Jag är en tjej som är inne på sitt 18e levnadsår. Den här bloggen skapade jag för att få skriva av mig, få skriva om saker som jag måste få skriva ut för att må bättre inombords. Det jag skriver om är mitt liv, mina känslor, mina tankar och mina problem.

RSS 2.0