Lycka till med att sova inatt...
Det har varit en alltför psykiskt tärande kväll.
Till slut brast det bara.
Jag förstår bara inte.
Jag känner mig så osynlig och oviktig.
Det känns som att du bara skiter i mig.
Du kanske gör det också.

Bara det att du leker med mig och låtsas älska mig.
Nej, ärligt. 
Nu får jag sluta.
Hur kan jag ens tänka så om dig?
Jag är så ledsen.
Jag behöver prata med dig.
Varför är det alltid så att du inte kan finnas där för mig när jag behöver det men att jag alltid finns där för dig oavsett vad det än är och närsomhelst på dygnet.
Fan ta det här.
Fan ta kärlek.
Fan ta tankar.
Fan ta människor.
Fan ta allt.