storstadstjejen del 6
Har du missat de fem första delarna?
Del 1. Del 2. Del 3. Del 4. Del 5.
När vi kommer till köket så ger han mig en liten kartong med alla bestick och visar mig var de ska vara. Jag känner mig helt bedövad. Jag skriker inombords och det känns som att jag har lock för öronen. När jag står där och lägger besticken i rätt fack i bestickslådan så tynar rädslan bort mer och mer för att jag koncentrerar mig på annat.
- Nu är jag hemma igen! Jag köpte lite mackor och pålägg och så köpte jag en Billys pizza till dig Johanna, du gillar ju dem. Hör jag mamma säga när hon kommer in genom ytterdörren och in till köket. Jag hör hur de ger varandra en snabb kyss och jag en rysning går genom ryggraden och upp i nacken.
- Johanna erbjöd sig att hjälpa till så vi kunde vara klara med porslinet och det tills du kom hem men det gick snabbare för dig än vad vi trodde så vi hann inte riktigt klart. Säger Rickard som packar upp den sista tallriken ur en kartong och ställer in en i ett skåp.
- Nej men vad gullig du är, Johanna! Säger mamma och kramar om mig från sidan eftersom att jag fortfarande står med besticken.
- Äsch, det var väl inget. Det är inte direkt jobbigt att göra det här. Svarar jag och stänger bestickslådan, viker ihop kartongen och slänger den. Jag ler mot mamma och frågar vad det tomma lilla rummet är till för.
- Eftersom att vi inte hade tillräckligt många rum i det förra huset och du är fotointresserad så tänkte jag att det kunde få vara ditt fotorum där du kan ha studio och sånt. Jag har redan beställt två bakgrunder som du kan ha där inne. En vit och en svart. Det skulle egentligen vara en överraskning till dig som du skulle fått när du fyller 18 men eftersom att du redan sett det så får vi helt enkelt komma på någon annan födelsedagspresent åt dig. Säger mamma och ler mot mig.
Jag lyser upp och vet inte riktigt vad jag ska säga för att jag blir så glad av lycka.
- Tack så jättemycket! Verkligen. Säger jag med ett stort leende och kramar om mamma.
Jag säger att jag ska gå ut och sätta mig i solen en stund och går ut till verandan och sätter mig i hammocken som står där. Jag sätter i hörlurarna, startar musiken igen och drar upp benen och håller armarna runt dem och lutar huvudet bakåt och blundar.
Fortsättningen kommer ...
Del 1. Del 2. Del 3. Del 4. Del 5.
När vi kommer till köket så ger han mig en liten kartong med alla bestick och visar mig var de ska vara. Jag känner mig helt bedövad. Jag skriker inombords och det känns som att jag har lock för öronen. När jag står där och lägger besticken i rätt fack i bestickslådan så tynar rädslan bort mer och mer för att jag koncentrerar mig på annat.
- Nu är jag hemma igen! Jag köpte lite mackor och pålägg och så köpte jag en Billys pizza till dig Johanna, du gillar ju dem. Hör jag mamma säga när hon kommer in genom ytterdörren och in till köket. Jag hör hur de ger varandra en snabb kyss och jag en rysning går genom ryggraden och upp i nacken.
- Johanna erbjöd sig att hjälpa till så vi kunde vara klara med porslinet och det tills du kom hem men det gick snabbare för dig än vad vi trodde så vi hann inte riktigt klart. Säger Rickard som packar upp den sista tallriken ur en kartong och ställer in en i ett skåp.
- Nej men vad gullig du är, Johanna! Säger mamma och kramar om mig från sidan eftersom att jag fortfarande står med besticken.
- Äsch, det var väl inget. Det är inte direkt jobbigt att göra det här. Svarar jag och stänger bestickslådan, viker ihop kartongen och slänger den. Jag ler mot mamma och frågar vad det tomma lilla rummet är till för.
- Eftersom att vi inte hade tillräckligt många rum i det förra huset och du är fotointresserad så tänkte jag att det kunde få vara ditt fotorum där du kan ha studio och sånt. Jag har redan beställt två bakgrunder som du kan ha där inne. En vit och en svart. Det skulle egentligen vara en överraskning till dig som du skulle fått när du fyller 18 men eftersom att du redan sett det så får vi helt enkelt komma på någon annan födelsedagspresent åt dig. Säger mamma och ler mot mig.
Jag lyser upp och vet inte riktigt vad jag ska säga för att jag blir så glad av lycka.
- Tack så jättemycket! Verkligen. Säger jag med ett stort leende och kramar om mamma.
Jag säger att jag ska gå ut och sätta mig i solen en stund och går ut till verandan och sätter mig i hammocken som står där. Jag sätter i hörlurarna, startar musiken igen och drar upp benen och håller armarna runt dem och lutar huvudet bakåt och blundar.
Fortsättningen kommer ...
Kommentarer
Trackback
