storstadstjejen del 8
Har du missat de första delarna?
Del 1. Del 2. Del 3. Del 4. Del 5. Del 6. Del 7.
När jag kommer in genom dörren till matbutiken så slås jag av en kyla som är som att komma in i ett kylskåp nästan. Det är skönt när det är varmt dagen under sommaren men när solen gått ner och det börjat bli lite småkyligt så får man bara gåshud för att det är kallt. Jag ser att det står två kvinnor och pratar med varandra vid grönsaksdisken, en ung tjej står i kassan och ser glad ut och sen ser jag även tre killar som står vid chipsen. Typiskt, jag som ville försöka undvika killar i de här kläderna. Och typiskt att jag dessutom ville ha chips. Men jag trotsar mig själv och går dit i alla fall. De kanske hinner gå därifrån innan jag nått dit. Tyvärr så står de fortfarande kvar när jag kommer till chipsen och de lägger inte märke till mig förrän jag öppnar munnen.
- Ursäkta, skulle jag kunna få komma förbi? Frågar jag ganska tyst utan att titta på någon av dem.
- Självklart! Svarar en av killarna. Han är ganska lång, har mörkbrunt hår och gröna ögon. Ganska vältränad också men det försöker jag att ignorera.
Jag väljer en chipspåse och ska precis gå till kassan och betala när den killen frågar om jag är nyinflyttad.
- Ja, det är jag. Vi flyttade hit idag. Svarar jag som vänt mig om mot killarna igen.
- Tänkte väl det. Du ser inte ut att vara härifrån. Alltså, inget illa menat! Menade mest att jag inte sett dig här förut. Är det du som ska börja jobba här nästa vecka? Frågar han mig.
- Ja, det är jag. Säger jag och önskar att han kunde sluta fråga mig saker så jag kan gå och betala och få komma hem någon gång. Men jag hoppas att det inte syns på mig.
- Förresten, jag heter Jakob och är 19. Jag jobbar på bilservicen runt hörnet. Det är därför jag har så smutsiga händer. Olja, vet du! Säger han och ler så pass att man ser hans kritvita och perfekta tänder. Jag vill också ha perfekta tänder som är kritvita. Försöker att inte fastna med blicken på hans fina tänder och svarar honom.
- Jag heter Johanna. Jag är 17 och är nyinflyttad från storstan som sagt. Vi ses säkert någon dag, du vet ju var jag finns från och med nästa vecka. Annars så finns jag i det vita huset en bit bort. Säger jag och försöker att le tillbaka utan att visa mina tänder, som inte alls är lika perfekta som hans, samtidigt som jag pekar åt vilket håll det ligger.
- Schysst! Jag vet var det ligger. Säger Jakob innan vi säger hejdå för stunden och jag går till kassan för att betala mina chips.
På vägen hem så tar jag upp mobilen och kollar vad klockan är. Oj! Tiden har verkligen gått. Hur länge stod jag där och pratade med Jakob egentligen? I samma veva som jag funderar på hur länge jag stod och pratade med Jakob så inser jag att jag snart är hemma. Och det betyder att jag kommer att träffa Rickard, om han är vaken, för mamma har redan gått och lagt sig. Plötsligt blir jag illa till mods och får nästan ont i magen. När jag ser huset så stannar mitt hjärta till ett slag innan det fortsätter slå. Dock lite snabbare nu än nyss. Plötsligt kom jag och tänka på vad jag hade tänkt om Rickard förut idag. Att han ser bra ut. Nu fick jag nästan ångest för att jag hade tänkt så. Tänk om han kunde läsa mina tankar och har utnyttjat den tanken genom att bete sig så? Nej, nu får jag sluta. Jag kommer ju bli galen av det här. Om jag inte redan är det vill säga.
När jag kommer in på våran gård så ser jag att teven är på i vardagsrummet vilket betyder att Rickard är vaken. Men mamma har gått och lagt sig eftersom att hon ska upp tidigt imorgon till sitt nya jobb. Jag går in genom ytterdörren och låser efter mig eftersom att ingen ska ut mer idag.
- Har mamma gått och lagt sig? Frågar jag, även fast jag vet svaret, och går in i köket med chipsen. Min onda mage har gjort att jag inte är så sugen på chips längre.
- Ja, det har hon gjort. Hittade du någon att prata med i byn eller? Du var borta en stund. Frågar Rickard.
- Ja, jag trodde inte alls att jag var borta så länge. Men ja, jag träffade en trevlig kille som jag pratade en stund med. Svarar jag som står i dörren som går till vardagsrummet för att jag ska slippa skrika till honom.
- Kan du inte göra mig sällskap lite? Det är inte lika roligt att titta på teve själv. Frågar Rickard och ser ut som en hundvalp.
Jag kunde inte reagera på något annat sätt än att bli lite äcklad av det.
- Nja… Jag tänkte gå upp och borsta tänderna och gå och lägga mig faktiskt. Det har varit en rätt omtumlande dag psykiskt faktiskt. Svarar jag utan att försöka låta min reaktion lysa igenom.
Han säger att det är okej och att han förstår mig och så vi pratar inte mer om det och jag går upp till badrummet och borstar tänderna och går in på mitt rum och stänger dörren.
Fortsättningen kommer ...
Del 1. Del 2. Del 3. Del 4. Del 5. Del 6. Del 7.
När jag kommer in genom dörren till matbutiken så slås jag av en kyla som är som att komma in i ett kylskåp nästan. Det är skönt när det är varmt dagen under sommaren men när solen gått ner och det börjat bli lite småkyligt så får man bara gåshud för att det är kallt. Jag ser att det står två kvinnor och pratar med varandra vid grönsaksdisken, en ung tjej står i kassan och ser glad ut och sen ser jag även tre killar som står vid chipsen. Typiskt, jag som ville försöka undvika killar i de här kläderna. Och typiskt att jag dessutom ville ha chips. Men jag trotsar mig själv och går dit i alla fall. De kanske hinner gå därifrån innan jag nått dit. Tyvärr så står de fortfarande kvar när jag kommer till chipsen och de lägger inte märke till mig förrän jag öppnar munnen.
- Ursäkta, skulle jag kunna få komma förbi? Frågar jag ganska tyst utan att titta på någon av dem.
- Självklart! Svarar en av killarna. Han är ganska lång, har mörkbrunt hår och gröna ögon. Ganska vältränad också men det försöker jag att ignorera.
Jag väljer en chipspåse och ska precis gå till kassan och betala när den killen frågar om jag är nyinflyttad.
- Ja, det är jag. Vi flyttade hit idag. Svarar jag som vänt mig om mot killarna igen.
- Tänkte väl det. Du ser inte ut att vara härifrån. Alltså, inget illa menat! Menade mest att jag inte sett dig här förut. Är det du som ska börja jobba här nästa vecka? Frågar han mig.
- Ja, det är jag. Säger jag och önskar att han kunde sluta fråga mig saker så jag kan gå och betala och få komma hem någon gång. Men jag hoppas att det inte syns på mig.
- Förresten, jag heter Jakob och är 19. Jag jobbar på bilservicen runt hörnet. Det är därför jag har så smutsiga händer. Olja, vet du! Säger han och ler så pass att man ser hans kritvita och perfekta tänder. Jag vill också ha perfekta tänder som är kritvita. Försöker att inte fastna med blicken på hans fina tänder och svarar honom.
- Jag heter Johanna. Jag är 17 och är nyinflyttad från storstan som sagt. Vi ses säkert någon dag, du vet ju var jag finns från och med nästa vecka. Annars så finns jag i det vita huset en bit bort. Säger jag och försöker att le tillbaka utan att visa mina tänder, som inte alls är lika perfekta som hans, samtidigt som jag pekar åt vilket håll det ligger.
- Schysst! Jag vet var det ligger. Säger Jakob innan vi säger hejdå för stunden och jag går till kassan för att betala mina chips.
På vägen hem så tar jag upp mobilen och kollar vad klockan är. Oj! Tiden har verkligen gått. Hur länge stod jag där och pratade med Jakob egentligen? I samma veva som jag funderar på hur länge jag stod och pratade med Jakob så inser jag att jag snart är hemma. Och det betyder att jag kommer att träffa Rickard, om han är vaken, för mamma har redan gått och lagt sig. Plötsligt blir jag illa till mods och får nästan ont i magen. När jag ser huset så stannar mitt hjärta till ett slag innan det fortsätter slå. Dock lite snabbare nu än nyss. Plötsligt kom jag och tänka på vad jag hade tänkt om Rickard förut idag. Att han ser bra ut. Nu fick jag nästan ångest för att jag hade tänkt så. Tänk om han kunde läsa mina tankar och har utnyttjat den tanken genom att bete sig så? Nej, nu får jag sluta. Jag kommer ju bli galen av det här. Om jag inte redan är det vill säga.
När jag kommer in på våran gård så ser jag att teven är på i vardagsrummet vilket betyder att Rickard är vaken. Men mamma har gått och lagt sig eftersom att hon ska upp tidigt imorgon till sitt nya jobb. Jag går in genom ytterdörren och låser efter mig eftersom att ingen ska ut mer idag.
- Har mamma gått och lagt sig? Frågar jag, även fast jag vet svaret, och går in i köket med chipsen. Min onda mage har gjort att jag inte är så sugen på chips längre.
- Ja, det har hon gjort. Hittade du någon att prata med i byn eller? Du var borta en stund. Frågar Rickard.
- Ja, jag trodde inte alls att jag var borta så länge. Men ja, jag träffade en trevlig kille som jag pratade en stund med. Svarar jag som står i dörren som går till vardagsrummet för att jag ska slippa skrika till honom.
- Kan du inte göra mig sällskap lite? Det är inte lika roligt att titta på teve själv. Frågar Rickard och ser ut som en hundvalp.
Jag kunde inte reagera på något annat sätt än att bli lite äcklad av det.
- Nja… Jag tänkte gå upp och borsta tänderna och gå och lägga mig faktiskt. Det har varit en rätt omtumlande dag psykiskt faktiskt. Svarar jag utan att försöka låta min reaktion lysa igenom.
Han säger att det är okej och att han förstår mig och så vi pratar inte mer om det och jag går upp till badrummet och borstar tänderna och går in på mitt rum och stänger dörren.
Fortsättningen kommer ...
Kommentarer
Trackback
