storstadstjejen del 17 - sista delen!
Har du missat de andra delarna?
Du hittar dem här --> LÄNK!
På morgonen vaknar jag av att jag får ett sms från Jakob där han meddelar att han kommer att komma till mig när han slutat jobbet vilket är vid 13-tiden. Smärtan i ryggen är fortfarande oerhört påtaglig men inte lika mycket som innan jag somnade. Men jag antar att jag kommer få mer ont när jag rör på mig. Jag måste ta mig upp för att äta frukost så jag sätter mig långsamt och försiktigt upp i sängen för att det inte ska göra så ont. Eftersom att jag somnade med kläderna på så är det bara för mig att gå ner till köket. Då kommer jag på att jag måste gå i trappan för att komma ner till köket och jag undrar hur det ska gå med min rygg. Men jag lyckas ta mig ner ganska lindrigt och det tar inte alltför lång stund. Jag ser att Rickard är ute på gården så jag slipper möta honom. I alla fall inte just nu. När jag sitter och äter min frukost och läser mitt horoskop så hör jag hur Rickard kommer in genom ytterdörren. Jag ryser till. Han säger ingenting och det gör inte jag heller. Varför skulle jag vilja prata med en kvinnomisshandlare för?
Efter frukosten så går jag ut och tar av mig till bikini och lägger mig i solen och solar en stund med musik i hörlurarna. Jag vaknar en stund senare och inser att jag sovit en stund vilket antagligen behövdes. Dessutom så inser jag att Jakob snart kommer hit och då blir jag lite gladare. Försöker somna om och sova tills Jakob kommer hit men ligger mest bara och slumrar till lite då och då. Till slut så hör jag en bil som svänger in på våran gård så jag tittar upp och ser att det är Jakobs bil och jag blir genast lycklig.
Han kliver ur bilen och kommer mot mig. Men plötsligt så ser jag att hans leende försvinner till något helt annat.
- Vad har hänt?! Utbrister han och ser nästan helt förstörd ut.
- Vadå? Frågar jag och tittar förvånat på honom och kan inte alls förstå vad han menar.
- Vad har du på ryggen?!
Det var då jag insåg vad han menade. Det hade blivit ett stort märke på min rygg som skiftade i rött och lila. Jag hade inte alls tänkt på att det skulle synas eller att det hade blivit ett blåmärke. Jag tänkte bara på att jag hade ont. Egentligen så ville jag inte berätta något för Jakob men eftersom att han redan hade sett det så var det lika bra att säga som det var. Så det gjorde jag också. Samtidigt som jag satt och berättade om allting så ser jag i hans ögon hur ilskan växer inuti honom. Men jag avråder honom att göra något och jag lovar honom att jag ska anmäla det.
- Du måste anmäla det nu, Johanna. Ber han mig.
- Men då måste vi ju åka in till stan och det tar ju lång tid. Dessutom så kommer Rickard att förstå det och jag är rädd att han ska göra illa mamma under tiden som vi är borta eftersom att hon kommer hinna hem innan vi är tillbaka från stan. Och jag vill inte att mamma ska få panik på jobbet när inte jag kan vara där och lugna henne. Säger jag som sitter och drar upp massa grässtrån ur gräsmattan.
Istället så väntar vi tills mamma kommit hem och Jakob blir åter och återigen ilsken och vill ingenting annat än att slå Rickard sönder och samman men jag får hela tiden lugna honom och försöka övertala honom om att det inte är någon bra idé för det gör inte saken bättre. Under tiden som vi väntar så sitter vi och pratar om massor av saker för att försöka tänka på annat och för att Jakob inte ska flippa ur och gå in och slå ihjäl Rickard. Inte för att jag tror att Jakob är riktigt kapabel till att slå ihjäl någon eftersom att han är för snäll för det.
Solen börjar gå ner och det börjar bli lite småkyligt så jag tar på mig mina kläder igen men vi sitter fortfarande kvar på filten ute på gräsmattan tills mamma kommer hem. Och det gör hon till slut. Nu skulle jag bara tänka ut hur jag skulle förklara det här för mamma. Hon kliver ur bilen och bär samma gamla leende som mamma alltid har och börjar gå mot mig och Jakob. Vi hälsar och jag säger att det är något som jag måste berätta för henne och direkt så antar hon att jag är med barn men jag förklarar att det inte alls är så. Jag börjar förklara för henne hur Rickard har betett sig mot mig senaste veckorna och Jakob får även veta saker som han inte fått veta innan eftersom att jag inte berättat det för honom heller. Jag ser hur mammas leende försvinner mer och mer och hur hennes ögon tåras. Till slut faller hon ihop på knä och kramar om mig hårt och där gråter vi tillsammans.
Mamma stannar kvar ute med oss och ringer polisen. Sen väntar vi bara. Eftersom att vi inte vill att Rickard ska misstänka något om han tittar ut så försöker vi se normala ut och se ut som att vi sitter och pratar om roliga saker.
Efter en stund så anländer polisen och de frågar vad som hänt och jag får förklara allting. Jag säger att Rickard är kvar inne i huset för jag har ju varit här ute hela tiden. Så två poliser går in i huset och den tredje stannar kvar ute med mig för att undersöka mig och titta på mina blåmärken som jag har. Dessutom så får jag berätta mer detaljerat om hans beteende. Vissa saker ville jag ju inte direkt berätta för Jakob och mamma. Jag ser i ögonvrån hur ytterdörren öppnas och ut kommer de två poliserna och Rickard som har handfängsel. Polisen som står med mig flyttar mig bort från bilen och till mamma och Jakob ifall Rickard skulle bli aggressiv. Jag tittar inte på honom. Jag vill aldrig mer se honom. Plötsligt väller det tårar ur mina ögon och jag känner hur Jakob håller min hand och mamma kramar om mig hårt och hon gråter hon med.
Veckor senare så är Rickard häktad för misshandel och våldtäkt och inväntar rättegång. Jag går i terapi för att återkomma till det normala livet efter de här traumatiska händelserna. Jag och Jakob bor bokstavligen hos varandra nuförtiden och vi är med varandra hela tiden förutom när vi jobbar. Trots att det som hänt mig är väldigt traumatiskt så har jag ändå klarat mig ganska bra hittills. Men det är nog mycket tack vare Jakob och min underbara mamma som jag klarat mig så bra. Plus att jag går i terapi som också hjälpt mig.
Något år senare så mår jag bra och träffat fortfarande en psykolog och äter fortfarande mediciner men inte alls så mycket som jag gjorde direkt efter händelsen. Jag och Jakob har båda fått ett fast jobb med en fast inkomst och har en lägenhet inne i stan. Men ofta åker vi ut till hans familj på landet och hälsar på. Mest för att komma bort från storstan. Mamma bor i en lägenhet inte så långt bort från mig och Jakob och där spenderar vi också mycket tid. Vi ville inte bo kvar i huset på grund av allt som hänt och sedan så är det onödigt att ha ett helt hus när man bara bor två personer i det. Så vi sålde huset och istället köpte vi lägenheter i stan för pengarna.
Jag försöker att inte tänka på det som hänt för jag vill mest glömma alltihop. Men det är ändå något som kommer att vara med mig genom hela livet. Jag måste bara lära mig att leva med det. Och det jobbar jag ju som sagt på. Nu ska jag leva livet, jobba och tjäna pengar och spendera mycket tid med min underbara pojkvän och med min underbara mamma.
Det här är INTE en sann historia!
Du hittar dem här --> LÄNK!
På morgonen vaknar jag av att jag får ett sms från Jakob där han meddelar att han kommer att komma till mig när han slutat jobbet vilket är vid 13-tiden. Smärtan i ryggen är fortfarande oerhört påtaglig men inte lika mycket som innan jag somnade. Men jag antar att jag kommer få mer ont när jag rör på mig. Jag måste ta mig upp för att äta frukost så jag sätter mig långsamt och försiktigt upp i sängen för att det inte ska göra så ont. Eftersom att jag somnade med kläderna på så är det bara för mig att gå ner till köket. Då kommer jag på att jag måste gå i trappan för att komma ner till köket och jag undrar hur det ska gå med min rygg. Men jag lyckas ta mig ner ganska lindrigt och det tar inte alltför lång stund. Jag ser att Rickard är ute på gården så jag slipper möta honom. I alla fall inte just nu. När jag sitter och äter min frukost och läser mitt horoskop så hör jag hur Rickard kommer in genom ytterdörren. Jag ryser till. Han säger ingenting och det gör inte jag heller. Varför skulle jag vilja prata med en kvinnomisshandlare för?
Efter frukosten så går jag ut och tar av mig till bikini och lägger mig i solen och solar en stund med musik i hörlurarna. Jag vaknar en stund senare och inser att jag sovit en stund vilket antagligen behövdes. Dessutom så inser jag att Jakob snart kommer hit och då blir jag lite gladare. Försöker somna om och sova tills Jakob kommer hit men ligger mest bara och slumrar till lite då och då. Till slut så hör jag en bil som svänger in på våran gård så jag tittar upp och ser att det är Jakobs bil och jag blir genast lycklig.
Han kliver ur bilen och kommer mot mig. Men plötsligt så ser jag att hans leende försvinner till något helt annat.
- Vad har hänt?! Utbrister han och ser nästan helt förstörd ut.
- Vadå? Frågar jag och tittar förvånat på honom och kan inte alls förstå vad han menar.
- Vad har du på ryggen?!
Det var då jag insåg vad han menade. Det hade blivit ett stort märke på min rygg som skiftade i rött och lila. Jag hade inte alls tänkt på att det skulle synas eller att det hade blivit ett blåmärke. Jag tänkte bara på att jag hade ont. Egentligen så ville jag inte berätta något för Jakob men eftersom att han redan hade sett det så var det lika bra att säga som det var. Så det gjorde jag också. Samtidigt som jag satt och berättade om allting så ser jag i hans ögon hur ilskan växer inuti honom. Men jag avråder honom att göra något och jag lovar honom att jag ska anmäla det.
- Du måste anmäla det nu, Johanna. Ber han mig.
- Men då måste vi ju åka in till stan och det tar ju lång tid. Dessutom så kommer Rickard att förstå det och jag är rädd att han ska göra illa mamma under tiden som vi är borta eftersom att hon kommer hinna hem innan vi är tillbaka från stan. Och jag vill inte att mamma ska få panik på jobbet när inte jag kan vara där och lugna henne. Säger jag som sitter och drar upp massa grässtrån ur gräsmattan.
Istället så väntar vi tills mamma kommit hem och Jakob blir åter och återigen ilsken och vill ingenting annat än att slå Rickard sönder och samman men jag får hela tiden lugna honom och försöka övertala honom om att det inte är någon bra idé för det gör inte saken bättre. Under tiden som vi väntar så sitter vi och pratar om massor av saker för att försöka tänka på annat och för att Jakob inte ska flippa ur och gå in och slå ihjäl Rickard. Inte för att jag tror att Jakob är riktigt kapabel till att slå ihjäl någon eftersom att han är för snäll för det.
Solen börjar gå ner och det börjar bli lite småkyligt så jag tar på mig mina kläder igen men vi sitter fortfarande kvar på filten ute på gräsmattan tills mamma kommer hem. Och det gör hon till slut. Nu skulle jag bara tänka ut hur jag skulle förklara det här för mamma. Hon kliver ur bilen och bär samma gamla leende som mamma alltid har och börjar gå mot mig och Jakob. Vi hälsar och jag säger att det är något som jag måste berätta för henne och direkt så antar hon att jag är med barn men jag förklarar att det inte alls är så. Jag börjar förklara för henne hur Rickard har betett sig mot mig senaste veckorna och Jakob får även veta saker som han inte fått veta innan eftersom att jag inte berättat det för honom heller. Jag ser hur mammas leende försvinner mer och mer och hur hennes ögon tåras. Till slut faller hon ihop på knä och kramar om mig hårt och där gråter vi tillsammans.
Mamma stannar kvar ute med oss och ringer polisen. Sen väntar vi bara. Eftersom att vi inte vill att Rickard ska misstänka något om han tittar ut så försöker vi se normala ut och se ut som att vi sitter och pratar om roliga saker.
Efter en stund så anländer polisen och de frågar vad som hänt och jag får förklara allting. Jag säger att Rickard är kvar inne i huset för jag har ju varit här ute hela tiden. Så två poliser går in i huset och den tredje stannar kvar ute med mig för att undersöka mig och titta på mina blåmärken som jag har. Dessutom så får jag berätta mer detaljerat om hans beteende. Vissa saker ville jag ju inte direkt berätta för Jakob och mamma. Jag ser i ögonvrån hur ytterdörren öppnas och ut kommer de två poliserna och Rickard som har handfängsel. Polisen som står med mig flyttar mig bort från bilen och till mamma och Jakob ifall Rickard skulle bli aggressiv. Jag tittar inte på honom. Jag vill aldrig mer se honom. Plötsligt väller det tårar ur mina ögon och jag känner hur Jakob håller min hand och mamma kramar om mig hårt och hon gråter hon med.
Veckor senare så är Rickard häktad för misshandel och våldtäkt och inväntar rättegång. Jag går i terapi för att återkomma till det normala livet efter de här traumatiska händelserna. Jag och Jakob bor bokstavligen hos varandra nuförtiden och vi är med varandra hela tiden förutom när vi jobbar. Trots att det som hänt mig är väldigt traumatiskt så har jag ändå klarat mig ganska bra hittills. Men det är nog mycket tack vare Jakob och min underbara mamma som jag klarat mig så bra. Plus att jag går i terapi som också hjälpt mig.
Något år senare så mår jag bra och träffat fortfarande en psykolog och äter fortfarande mediciner men inte alls så mycket som jag gjorde direkt efter händelsen. Jag och Jakob har båda fått ett fast jobb med en fast inkomst och har en lägenhet inne i stan. Men ofta åker vi ut till hans familj på landet och hälsar på. Mest för att komma bort från storstan. Mamma bor i en lägenhet inte så långt bort från mig och Jakob och där spenderar vi också mycket tid. Vi ville inte bo kvar i huset på grund av allt som hänt och sedan så är det onödigt att ha ett helt hus när man bara bor två personer i det. Så vi sålde huset och istället köpte vi lägenheter i stan för pengarna.
Jag försöker att inte tänka på det som hänt för jag vill mest glömma alltihop. Men det är ändå något som kommer att vara med mig genom hela livet. Jag måste bara lära mig att leva med det. Och det jobbar jag ju som sagt på. Nu ska jag leva livet, jobba och tjäna pengar och spendera mycket tid med min underbara pojkvän och med min underbara mamma.
Det här är INTE en sann historia!
storstadstjejen del 16
Har du missat de andra delarna?
Du hittar dem här --> LÄNK!
- Vad gör du? Frågar Rickard med en dryg ton.
- Ingenting särskilt. Svarar jag och undrar varför han är så dryg mot mig.
- Men du skriver ju. Ganska mycket också. Vad skriver du om?
- Ingenting särskilt. Svarar jag igen.
- Men nånting måste du väl skriva? Frågar han samtidigt som han kommer och sätter sig bredvid mig i sängen.
- Har jag sagt att du får komma in eller? Frågar jag utan att försöka få rösten att brista tack vare att han skrämde mig.
Han tar ett hårt grepp om min hals och trycker upp mitt huvud mot väggen och sätter sig nära mig. Mitt hjärta slutar slå och försöker mitt i all panik få luft.
- Du ska passa dig jävligt noga, Johanna! Jag tänker inte låta den där snobben ta dig ifrån mig. Väser han och tar ett hårdare grepp om min hals.
- Vad är det som får dig att tro att jag någonsin varit din? Lyckas jag få fram.
Han puttar undan datorn och slänger ner mig på golvet så jag slår huvudet i golvet.
- Du är min och så är det bara! Skriker han åt mig.
- Jag kommer aldrig att vara din och du kommer inte vara med mamma länge till heller. Hostar jag fram när jag äntligen fått luft i mina lungor igen.
När jag ligger där på golvet så tror jag inte att jag inser vad Rickard är kapabel till att göra och jag tänker inte alls på att vakta mina ord. Det inser jag först när han sparkar mig i ryggen utan att bryta något ben i min kropp. Sen får jag ett hårt slag i bakhuvudet från något som inte kan ha varit hans fot men jag kan inte avgöra vad.
Vaknar senare efter att jag tuppat av tack vare det hårda slaget mot bakhuvudet. Jag har ont i ryggen och en enorm huvudvärk. Hur ska jag kunna sova nu? Är det enda jag kan tänka på. Sedan kommer jag faktiskt på vad som hänt. Han har slagit mig och sparkat mig. Först då kommer reaktionen och tårarna börjar rinna nerför mina kinder. Jag ligger fortfarande kvar på mattan på golvet och funderar på om jag ens kan ta mig upp härifrån med min onda rygg. Även om han inte sparkade så hårt att något bröts så har jag otroligt ont. Jag ligger kvar där väldigt länge. Vaken med tårarna rinnandes nerför mina kinder under hela tiden. Jag har tappat tidsuppfattningen och vet inte alls hur länge jag har legat här och jag vet heller inte hur länge jag var medvetslös. Men eftersom att mamma inte kommit in till mig ännu så kan jag inte legat här allt för länge. Om inte Rickard övertalat henne att inte gå in hit då. Men trots det så tror jag att hon skulle gå in till mig i alla fall. För att hon skulle bli orolig ifall Rickard skulle säga att hon inte får gå in till mig av någon anledning. Jag hör att min telefon vibrerar och inser att jag fått ett sms.
Jag stödjer upp min överkropp med mina försvagade armar och lyckas långsamt ta mig upp på alla fyra och känner hur det tar emot i ryggen. Till slut så lyckas jag ta mig upp på fötter och går långsamt mot sängen där telefonen ligger. Jag tar upp telefonen och läser
”Jag saknar dig och önskar att jag fick sova med dig inatt också. Det kommer bli så ovant att sova ensam L” från Jakob.
Jag svarar honom inte. Det känns lite elakt av mig att inte svara och jag sitter i sängen en stund och funderar på vad han ska tro om jag inte svarar. Jag vill inte ljuga för Jakob och jag kommer definitivt inte hålla det här hemligt för honom. Vad har jag för anledning? Nu vet jag i alla fall att jag inte inbillat mig angående Rickards beteende eftersom att den smärtan som jag upplever kan knappast upplevas i hallucinationer. Så istället svarar jag honom och skriver att jag önskar att han var här just nu så jag kunde kramas med honom.
Efter att jag suttit en stund i sängen, lutad mot väggen så lägger jag bort datorn och lägger mig ner i sängen. Utan att orka bry mig om att ta på mig täcket eller ens ta av mig kläderna. Jag ligger vaken länge och jag känner att tårarna börjar komma igen men sen hör jag hur någon kommer upp på övervåningen och jag märker att det är mamma. Så jag skyndar mig att ta fram en bok och låtsas ligga och läsa, även om det gör otroligt ont i ryggen att göra de hastiga rörelserna.
- Hej gumman. Jag tänkte bara titta in och säga god natt. Säger mamma som kikar in med huvudet.
- Okej, god natt. Säger jag och försöker att se helt normal ut. Hon misstänkte inte något.
Anledningen till att jag inte vill att mamma ska veta om det här är för att jag är rädd att Rickard ska göra samma sak mot henne. Det vill jag ju självklart inte. Jag ska berätta det. Men inte än.
När mamma har gått så lägger jag ifrån mig boken, släcker lampan och lägger ner huvudet på kudden. Jag blundar inte. Efter en stund så känner jag hur tårarna kommer och till slut somnar jag av total utmattning. Även om det inte är så bra att somna efter ett slag i huvudet som fått en att tuppa av. Men jag bryr mig helt ärligt inte.
Fortsättningen kommer ...
Du hittar dem här --> LÄNK!
- Vad gör du? Frågar Rickard med en dryg ton.
- Ingenting särskilt. Svarar jag och undrar varför han är så dryg mot mig.
- Men du skriver ju. Ganska mycket också. Vad skriver du om?
- Ingenting särskilt. Svarar jag igen.
- Men nånting måste du väl skriva? Frågar han samtidigt som han kommer och sätter sig bredvid mig i sängen.
- Har jag sagt att du får komma in eller? Frågar jag utan att försöka få rösten att brista tack vare att han skrämde mig.
Han tar ett hårt grepp om min hals och trycker upp mitt huvud mot väggen och sätter sig nära mig. Mitt hjärta slutar slå och försöker mitt i all panik få luft.
- Du ska passa dig jävligt noga, Johanna! Jag tänker inte låta den där snobben ta dig ifrån mig. Väser han och tar ett hårdare grepp om min hals.
- Vad är det som får dig att tro att jag någonsin varit din? Lyckas jag få fram.
Han puttar undan datorn och slänger ner mig på golvet så jag slår huvudet i golvet.
- Du är min och så är det bara! Skriker han åt mig.
- Jag kommer aldrig att vara din och du kommer inte vara med mamma länge till heller. Hostar jag fram när jag äntligen fått luft i mina lungor igen.
När jag ligger där på golvet så tror jag inte att jag inser vad Rickard är kapabel till att göra och jag tänker inte alls på att vakta mina ord. Det inser jag först när han sparkar mig i ryggen utan att bryta något ben i min kropp. Sen får jag ett hårt slag i bakhuvudet från något som inte kan ha varit hans fot men jag kan inte avgöra vad.
Vaknar senare efter att jag tuppat av tack vare det hårda slaget mot bakhuvudet. Jag har ont i ryggen och en enorm huvudvärk. Hur ska jag kunna sova nu? Är det enda jag kan tänka på. Sedan kommer jag faktiskt på vad som hänt. Han har slagit mig och sparkat mig. Först då kommer reaktionen och tårarna börjar rinna nerför mina kinder. Jag ligger fortfarande kvar på mattan på golvet och funderar på om jag ens kan ta mig upp härifrån med min onda rygg. Även om han inte sparkade så hårt att något bröts så har jag otroligt ont. Jag ligger kvar där väldigt länge. Vaken med tårarna rinnandes nerför mina kinder under hela tiden. Jag har tappat tidsuppfattningen och vet inte alls hur länge jag har legat här och jag vet heller inte hur länge jag var medvetslös. Men eftersom att mamma inte kommit in till mig ännu så kan jag inte legat här allt för länge. Om inte Rickard övertalat henne att inte gå in hit då. Men trots det så tror jag att hon skulle gå in till mig i alla fall. För att hon skulle bli orolig ifall Rickard skulle säga att hon inte får gå in till mig av någon anledning. Jag hör att min telefon vibrerar och inser att jag fått ett sms.
Jag stödjer upp min överkropp med mina försvagade armar och lyckas långsamt ta mig upp på alla fyra och känner hur det tar emot i ryggen. Till slut så lyckas jag ta mig upp på fötter och går långsamt mot sängen där telefonen ligger. Jag tar upp telefonen och läser
”Jag saknar dig och önskar att jag fick sova med dig inatt också. Det kommer bli så ovant att sova ensam L” från Jakob.
Jag svarar honom inte. Det känns lite elakt av mig att inte svara och jag sitter i sängen en stund och funderar på vad han ska tro om jag inte svarar. Jag vill inte ljuga för Jakob och jag kommer definitivt inte hålla det här hemligt för honom. Vad har jag för anledning? Nu vet jag i alla fall att jag inte inbillat mig angående Rickards beteende eftersom att den smärtan som jag upplever kan knappast upplevas i hallucinationer. Så istället svarar jag honom och skriver att jag önskar att han var här just nu så jag kunde kramas med honom.
Efter att jag suttit en stund i sängen, lutad mot väggen så lägger jag bort datorn och lägger mig ner i sängen. Utan att orka bry mig om att ta på mig täcket eller ens ta av mig kläderna. Jag ligger vaken länge och jag känner att tårarna börjar komma igen men sen hör jag hur någon kommer upp på övervåningen och jag märker att det är mamma. Så jag skyndar mig att ta fram en bok och låtsas ligga och läsa, även om det gör otroligt ont i ryggen att göra de hastiga rörelserna.
- Hej gumman. Jag tänkte bara titta in och säga god natt. Säger mamma som kikar in med huvudet.
- Okej, god natt. Säger jag och försöker att se helt normal ut. Hon misstänkte inte något.
Anledningen till att jag inte vill att mamma ska veta om det här är för att jag är rädd att Rickard ska göra samma sak mot henne. Det vill jag ju självklart inte. Jag ska berätta det. Men inte än.
När mamma har gått så lägger jag ifrån mig boken, släcker lampan och lägger ner huvudet på kudden. Jag blundar inte. Efter en stund så känner jag hur tårarna kommer och till slut somnar jag av total utmattning. Även om det inte är så bra att somna efter ett slag i huvudet som fått en att tuppa av. Men jag bryr mig helt ärligt inte.
Fortsättningen kommer ...
storstadstjejen del 15
Har du missat de andra delarna?
Du hittar dem här --> LÄNK!
Veckorna går och jag börjar jobba på matbutiken men jobbar mest bara förmiddagar mellan sju och ett på dagen så jag har ändå några timmar i solen. Jag jobbar heller inte helger, men får ändå bra betalt. Mesta delen av tiden som jag inte spenderar i butiken, spenderar jag med Jakob. Hemma hos honom, i hans pool och ute på hans gård. Där vi ligger och solar och pratar.
Hemma så är allting normalt men jag är fortfarande rädd för att Rickard ska bete sig sådär konstigt igen. Men allt oftare så får jag för mig att det är mig det är fel på. Att jag hallucinerat och bara inbillat mig allting. Det har lett till att jag har börjat tro på det.
Det är lördag och solen är uppe som vanligt och det är varmt. Jakob har sovit hos mig inatt. Innan har vi bara sovit hos honom. Det finns en sak som jag inte berättat för Jakob, och det är Rickard. Hur han betett sig mot mig. Anledningen till att jag inte velat säga något är för att jag är rädd för att jag bara ska ha inbillat mig det och att Jakob ska tro att jag är helt störd i huvudet och aldrig mer ska vilja träffa mig. Även om jag verkligen litar på honom så har jag bara känt honom i några veckor och jag vill vara säker på att jag verkligen inte inbillar mig om Rickards beteende mot mig innan jag säger något. Jakob sover fortfarande när jag ligger och tänker på det här. Men till slut känner jag hur min jag börjar bli hungrig så jag kysser honom på kinden och puttar lite på honom för att han ska vakna. Han är så söt när han är nyvaken och jag kan inte låta bli att le när jag ser att han öppnar ögonen. Jag kysser honom på munnen och kliver upp och tar på mig kläder och går sen ner i köket med Jakob strax bakom mig. Det är värst vad killar är snabba på att göra sig i ordning då, tänker jag för mig själv och önskar att man kunde haft deras superspeed.
Efter frukosten så går vi ut och lägger oss på en filt ute på gräsmattan på våran gård och solar. Jakob går in och hämtar vatten åt oss efter en stund i solen för att vi inte ska avlida av vätskebrist i den här värmen. Men när han kommer tillbaka så skvätter han vatten på mig, som nästan somnat till, vilket skrämmer livet ur mig och jag skriker rakt ut för att det är kallt och för att jag blev rädd. Han skrattar och lägger sig över mig och jag svär en ramsa samtidigt som jag ler och börjar skratta jag med. Vi kysser varandra och jag ser i ögonvrån hur Rickard står och tittar på oss från garaget på andra sidan gården. Det skrämmer mig lite så jag slutar skratta och blir helt stel.
- Vad är det? Har jag gjort något? Frågar Jakob oroligt.
- Nej, det är inte du. Det är bara det att Rickard har betett sig lite konstigt mot mig sen vi flyttade hit. Svarar jag honom utan att titta på Rickard så att han inte märker att vi pratar om honom.
- Vad har han gjort? Jag märkte att han var lite dryg och så mot mig när jag var här första gången.
- Det känns bara som att jag har inbillat mig det. Har haft en del konstiga drömmar på senaste så det har säkert bara varit en dröm. Men det var dock konstigt att han var så dryg mot dig för han är inte sån. Han är jättetrevlig. Eller har i alla fall varit det. Men nu pratar vi inte om det! Säger jag och avslutar den konversationen.
På kvällen är jag ensam och ska även sova ensam för första gången på flera veckor nu. Det gör mig lite ledsen men Jakob skulle hjälpa sin pappa med en bil under kvällen och sen skulle han upp tidigt imorgon bitti och jobba i några timmar. Men sen skulle vi träffas igen.
Mamma är hos en tjejkompis och fikar och Rickard sitter i vardagsrummet och tittar på teve. Jag hör i alla fall ljudet från teven upp till mitt rum. I min säng sitter jag och skriver i min blogg om mina dagar med Jakob. Hur underbar han är och hur jag känner att jag börjar bli mer och mer kär i honom för varje dag som går. Men på ett sätt så är jag rädd att han ska vara för perfekt för att det ska vara sant. Även om det är tankar som man inte vill tänka så dyker de ändå upp och det kan nog vara hälsosamt så man inte blir helt chockad när man står där ensam själv till slut och faktiskt inser att det var för bra för att vara sant. Men jag tänker inte ge upp för det! Han är ju trots allt en bra person.
Mitt i allt skrivande om hur jag känner så dyker Rickard upp i dörren. Jag har inte ens hört att han gått i trappan och han skrämmer mig återigen.
Fortsättningen kommer ...
Du hittar dem här --> LÄNK!
Veckorna går och jag börjar jobba på matbutiken men jobbar mest bara förmiddagar mellan sju och ett på dagen så jag har ändå några timmar i solen. Jag jobbar heller inte helger, men får ändå bra betalt. Mesta delen av tiden som jag inte spenderar i butiken, spenderar jag med Jakob. Hemma hos honom, i hans pool och ute på hans gård. Där vi ligger och solar och pratar.
Hemma så är allting normalt men jag är fortfarande rädd för att Rickard ska bete sig sådär konstigt igen. Men allt oftare så får jag för mig att det är mig det är fel på. Att jag hallucinerat och bara inbillat mig allting. Det har lett till att jag har börjat tro på det.
Det är lördag och solen är uppe som vanligt och det är varmt. Jakob har sovit hos mig inatt. Innan har vi bara sovit hos honom. Det finns en sak som jag inte berättat för Jakob, och det är Rickard. Hur han betett sig mot mig. Anledningen till att jag inte velat säga något är för att jag är rädd för att jag bara ska ha inbillat mig det och att Jakob ska tro att jag är helt störd i huvudet och aldrig mer ska vilja träffa mig. Även om jag verkligen litar på honom så har jag bara känt honom i några veckor och jag vill vara säker på att jag verkligen inte inbillar mig om Rickards beteende mot mig innan jag säger något. Jakob sover fortfarande när jag ligger och tänker på det här. Men till slut känner jag hur min jag börjar bli hungrig så jag kysser honom på kinden och puttar lite på honom för att han ska vakna. Han är så söt när han är nyvaken och jag kan inte låta bli att le när jag ser att han öppnar ögonen. Jag kysser honom på munnen och kliver upp och tar på mig kläder och går sen ner i köket med Jakob strax bakom mig. Det är värst vad killar är snabba på att göra sig i ordning då, tänker jag för mig själv och önskar att man kunde haft deras superspeed.
Efter frukosten så går vi ut och lägger oss på en filt ute på gräsmattan på våran gård och solar. Jakob går in och hämtar vatten åt oss efter en stund i solen för att vi inte ska avlida av vätskebrist i den här värmen. Men när han kommer tillbaka så skvätter han vatten på mig, som nästan somnat till, vilket skrämmer livet ur mig och jag skriker rakt ut för att det är kallt och för att jag blev rädd. Han skrattar och lägger sig över mig och jag svär en ramsa samtidigt som jag ler och börjar skratta jag med. Vi kysser varandra och jag ser i ögonvrån hur Rickard står och tittar på oss från garaget på andra sidan gården. Det skrämmer mig lite så jag slutar skratta och blir helt stel.
- Vad är det? Har jag gjort något? Frågar Jakob oroligt.
- Nej, det är inte du. Det är bara det att Rickard har betett sig lite konstigt mot mig sen vi flyttade hit. Svarar jag honom utan att titta på Rickard så att han inte märker att vi pratar om honom.
- Vad har han gjort? Jag märkte att han var lite dryg och så mot mig när jag var här första gången.
- Det känns bara som att jag har inbillat mig det. Har haft en del konstiga drömmar på senaste så det har säkert bara varit en dröm. Men det var dock konstigt att han var så dryg mot dig för han är inte sån. Han är jättetrevlig. Eller har i alla fall varit det. Men nu pratar vi inte om det! Säger jag och avslutar den konversationen.
På kvällen är jag ensam och ska även sova ensam för första gången på flera veckor nu. Det gör mig lite ledsen men Jakob skulle hjälpa sin pappa med en bil under kvällen och sen skulle han upp tidigt imorgon bitti och jobba i några timmar. Men sen skulle vi träffas igen.
Mamma är hos en tjejkompis och fikar och Rickard sitter i vardagsrummet och tittar på teve. Jag hör i alla fall ljudet från teven upp till mitt rum. I min säng sitter jag och skriver i min blogg om mina dagar med Jakob. Hur underbar han är och hur jag känner att jag börjar bli mer och mer kär i honom för varje dag som går. Men på ett sätt så är jag rädd att han ska vara för perfekt för att det ska vara sant. Även om det är tankar som man inte vill tänka så dyker de ändå upp och det kan nog vara hälsosamt så man inte blir helt chockad när man står där ensam själv till slut och faktiskt inser att det var för bra för att vara sant. Men jag tänker inte ge upp för det! Han är ju trots allt en bra person.
Mitt i allt skrivande om hur jag känner så dyker Rickard upp i dörren. Jag har inte ens hört att han gått i trappan och han skrämmer mig återigen.
Fortsättningen kommer ...
storstadstjejen del 14
Har du missat de andra delarna?
Gå in här för att hitta alla --> LÄNK!
På morgonen vaknar jag och inser att jag måste somnat mitt i filmen och sedan undrar jag var min dator är. För jag ställde inte undan den. Jag kollar nedanför sängen på golvet och där ligger den. Sen kommer jag på att det måste vara mamma som kommit in imorse innan hon åkte till jobbet för att se om jag sov. Det gör hon lite då och då eftersom att jag haft sömnproblem förut och knappt sovit något alls under långa perioder. Men nu har jag inte haft några problem på länge. Men jag antar att hon fortfarande är lite orolig ibland och därför tittar hon in ibland innan hon åker till jobbet. Jag kliver upp ur sängen och rullar upp rullgardinen och slås av solsken i ansiktet. Jag blir bländad men det går över snabbt. Letar reda på några kläder som jag kan ha på mig idag och går ner och gör i ordning frukost. Sedan hör jag hur en bil kör upp på gården och kollar ut genom fönstret för att se vem det är.
Det är en mörkblå Audi och jag kommer genast på vem som äger en sådan. Jakob. Jag springer och öppnar ytterdörren och står och väntar på honom tills han kommer upp på verandan.
- Hej! Jag trodde inte att du skulle komma så tidigt. Men det gör ingenting. Kom in! Säger jag och ler stort mot honom.
Han följer efter mig in till köket och jag frågar om han vill ha något men han tackar nej så jag sätter mig och äter min frukost och vi småpratar lite under tiden. Det blir mycket skratt och leenden och vi får även veta ännu mer om varandra. Sen hör jag hur någon går i trappan och mitt hjärta stannar till lite och Jakob måste sett reaktionen i mina ögon för han ser lite förvirrad ut. Jag inser att jag helt glömt bort Rickard och att han fortfarande är hemma.
- God morgon! Säger Rickard med ganska hög röst och tittar på Jakob och låter lite irriterad.
- God morgon, god morgon. Svarar Jakob med trevlig ton.
Jag svarar inte alls. Rickard presenterar sig och småpratar lite med Jakob under tiden som Rickard sätter igång kaffebryggaren och börjar göra frukost till sig. Det är en väldig kontrast mellan dem eftersom att Rickard låter dryg och irriterad medan Jakob är hur trevlig som helst tillbaka. Vilket jag inte tycker att Rickard förtjänar. Rickard har varit tillsammans med mamma länge och jag har aldrig sett honom sån här. Är han svartsjuk eller?
När jag ätit min frukost så ställer jag in disken i diskmaskinen och vi går upp till mitt rum eftersom att han visat sitt så är det inte mer än rättvist att jag visar mitt. Under tiden som han inspekterar mitt rum och säger att det är väldigt stilrent och fint så planerar vi att åka hem till honom och bada i hans pool eftersom att det är så varmt ute idag. Perfekt tillfälle att fylla på brännan som jag fått genom att sola solarium. Bor man i stan så är det väl oftast där man hänger på vintrarna eftersom att man aldrig får något solljus på sig annars. Jag är inte den som vill vara likblek och se helt förstörd ut utan jag har hellre lite färg och ser lite friskare ut. Så jag packar ner bikini och en handduk i en av mina mindre handväskor.
Väl hemma hos Jakob så känner jag verkligen hur varmt det är och säger att jag ska gå in och byta om till bikini och tänker för mig själv varför jag inte gjorde det hemma. Antar att jag bara ville hemifrån så fort som möjligt. När jag kommer ut till poolen så ser jag att Jakob redan hoppat i och ligger på en badmadrass. Det är först då jag ser hans överkropp utan kläder. Han har en perfekt tränad mage. Inte för mycket och inte för lite. Han är dessutom sådär gyllenbrun och fin i hyn och plötsligt inser jag vad snygg han faktiskt är. Jag hade inte tänkt på det innan. Sen inser jag vad jag har för syn på mig själv och blir genast lite blyg och vill inte riktigt visa mig såhär inför honom. Men jag slår bort tanken och skiter i vad han tycker. Han är ändå inte min pojkvän och jag slår vad om att han inte är särskilt utseendefixerad och kommer att gilla mig ändå. Till slut kliver jag ändå i poolen och gör honom sällskap på en annan madrass bredvid honom. Där ligger vi och pratar om allt möjligt. Allt mellan himmel och jord.
Fortsättningen kommer ...
Gå in här för att hitta alla --> LÄNK!
På morgonen vaknar jag och inser att jag måste somnat mitt i filmen och sedan undrar jag var min dator är. För jag ställde inte undan den. Jag kollar nedanför sängen på golvet och där ligger den. Sen kommer jag på att det måste vara mamma som kommit in imorse innan hon åkte till jobbet för att se om jag sov. Det gör hon lite då och då eftersom att jag haft sömnproblem förut och knappt sovit något alls under långa perioder. Men nu har jag inte haft några problem på länge. Men jag antar att hon fortfarande är lite orolig ibland och därför tittar hon in ibland innan hon åker till jobbet. Jag kliver upp ur sängen och rullar upp rullgardinen och slås av solsken i ansiktet. Jag blir bländad men det går över snabbt. Letar reda på några kläder som jag kan ha på mig idag och går ner och gör i ordning frukost. Sedan hör jag hur en bil kör upp på gården och kollar ut genom fönstret för att se vem det är.
Det är en mörkblå Audi och jag kommer genast på vem som äger en sådan. Jakob. Jag springer och öppnar ytterdörren och står och väntar på honom tills han kommer upp på verandan.
- Hej! Jag trodde inte att du skulle komma så tidigt. Men det gör ingenting. Kom in! Säger jag och ler stort mot honom.
Han följer efter mig in till köket och jag frågar om han vill ha något men han tackar nej så jag sätter mig och äter min frukost och vi småpratar lite under tiden. Det blir mycket skratt och leenden och vi får även veta ännu mer om varandra. Sen hör jag hur någon går i trappan och mitt hjärta stannar till lite och Jakob måste sett reaktionen i mina ögon för han ser lite förvirrad ut. Jag inser att jag helt glömt bort Rickard och att han fortfarande är hemma.
- God morgon! Säger Rickard med ganska hög röst och tittar på Jakob och låter lite irriterad.
- God morgon, god morgon. Svarar Jakob med trevlig ton.
Jag svarar inte alls. Rickard presenterar sig och småpratar lite med Jakob under tiden som Rickard sätter igång kaffebryggaren och börjar göra frukost till sig. Det är en väldig kontrast mellan dem eftersom att Rickard låter dryg och irriterad medan Jakob är hur trevlig som helst tillbaka. Vilket jag inte tycker att Rickard förtjänar. Rickard har varit tillsammans med mamma länge och jag har aldrig sett honom sån här. Är han svartsjuk eller?
När jag ätit min frukost så ställer jag in disken i diskmaskinen och vi går upp till mitt rum eftersom att han visat sitt så är det inte mer än rättvist att jag visar mitt. Under tiden som han inspekterar mitt rum och säger att det är väldigt stilrent och fint så planerar vi att åka hem till honom och bada i hans pool eftersom att det är så varmt ute idag. Perfekt tillfälle att fylla på brännan som jag fått genom att sola solarium. Bor man i stan så är det väl oftast där man hänger på vintrarna eftersom att man aldrig får något solljus på sig annars. Jag är inte den som vill vara likblek och se helt förstörd ut utan jag har hellre lite färg och ser lite friskare ut. Så jag packar ner bikini och en handduk i en av mina mindre handväskor.
Väl hemma hos Jakob så känner jag verkligen hur varmt det är och säger att jag ska gå in och byta om till bikini och tänker för mig själv varför jag inte gjorde det hemma. Antar att jag bara ville hemifrån så fort som möjligt. När jag kommer ut till poolen så ser jag att Jakob redan hoppat i och ligger på en badmadrass. Det är först då jag ser hans överkropp utan kläder. Han har en perfekt tränad mage. Inte för mycket och inte för lite. Han är dessutom sådär gyllenbrun och fin i hyn och plötsligt inser jag vad snygg han faktiskt är. Jag hade inte tänkt på det innan. Sen inser jag vad jag har för syn på mig själv och blir genast lite blyg och vill inte riktigt visa mig såhär inför honom. Men jag slår bort tanken och skiter i vad han tycker. Han är ändå inte min pojkvän och jag slår vad om att han inte är särskilt utseendefixerad och kommer att gilla mig ändå. Till slut kliver jag ändå i poolen och gör honom sällskap på en annan madrass bredvid honom. Där ligger vi och pratar om allt möjligt. Allt mellan himmel och jord.
Fortsättningen kommer ...
storstadstjejen del 13
Har du missat de andra delarna?
Del 1. Del 2. Del 3. Del 4. Del 5. Del 6. Del 7. Del 8. Del 9. Del 10. Del 11. Del 12.
Direkt när jag kommer innanför dörren så slås jag av doften av mat. Det luktar gott men min onda mage gör att jag inte känner någon matlust och blir nästan lite äcklad av matlukten.
- Vad kan jag hjälpa till med? Frågar jag Rickard som står vid spisen och rör om i en kastrull när jag kommer in i köket.
- Du kan duka. Tallrikar finns där och besticken vet du ju var de finns. Svarar han och jag tycker att han låter helt normal. Men skenet kan ju bedra som de har gjort tidigare. Tänker inte så mycket mer på det utan tar fram tallrikar, glas och bestick och börjar duka bordet. Samtidigt som jag dukar så funderar jag på om inte Rickard tänker något. Han verkar ju inte ens berörd av det här. I och för sig så är det ju han som beter sig konstigt och det kanske inte är att bete sig konstigt i hans ögon. Han kanske är sjuk i huvudet. Men han måste ju tänka någonting om det här. Undra vad han tänker då isåfall. När jag dukat klart så går jag och sätter mig i soffan i vardagsrummet och går igenom vad det är på teven.
Jag kollar klockan på mobilen och inser att det är över en timma kvar tills mamma kommer hem.
- Varför började du så tidigt med maten? Det är ju länge kvar tills mamma kommer hem. Ropar jag till Rickard och hoppas att han hör mig trots den susande fläkten som han står vid inne i köket.
- För att jag vill att köttet ska vara så mört som möjligt. Det är inte så gott med segt kött. Ropar han tillbaka.
Jag orkar inte svara så jag struntar i det. Istället tittar jag på en film som börjar precis när jag byter kanal. Perfekt. Då går tiden fort under tiden som jag väntar på mamma.
Plötsligt lyser min mobil upp och jag ser att det står nytt meddelande på displayen. Från Jakob.
”Det var trevligt att hänga med dig idag. Hoppas att du vill ses nånting mer. Kanske imorgon?” står det och jag svarar honom.
”Ja, det var jättetrevligt! Och självklart kan vi ses imorgon. Du kan komma förbi då.” svarar jag honom och lägger sedan ifrån mig telefonen och fortsätter att koncentrera mig på filmen. Efter en timma hör jag något som låter som en bil och ser att mamma kör upp på gården. Äntligen! Och Rickard har varit helt normal ända sedan jag kom hem. Har jag drömt allting ändå?
- Hallå! Nu är jag hemma! Utbrister mamma med ett stort leende när hon kommer innanför dörren.
- Precis i rätt tid till middagen. Säger Rickard och möter henne i hallen och ger henne en kyss.
Jag får nästan kväljningar. Jag går och sätter mig vid middagsbordet och försöker få i mig någonting istället för ingenting. Även om det går trögt på grund av all förvirring så får jag ändå i mig hyfsat med middag. Mamma berättar om sin dag på nya jobbet och hur trevliga alla var där och sedan börjar hon och Rickard prata om någonting som jag inte hör för att jag sitter och stirrar på en fläck i bordet samtidigt som jag tar tugga för tugga.
Efter middagen går jag upp till kontoret och startar vårat modem så vi har internet. Förstår inte hur jag har överlevt i två dagar utan det. I och för sig så är det sommar och då har jag inte samma behov av det eftersom att jag hellre är ute i solen och har roligt istället. Sedan går jag in till mitt rum och sätter mig i sängen med datorn och läser lite bloggar, bloggar själv, kollar Facebook och laddar hem en ny film. Olaglig som jag är. Efter några timmar går jag och borstar tänderna och lägger mig i sängen och ser film på datorn tills jag somnar.
Fortsättningen kommer ...
Direkt när jag kommer innanför dörren så slås jag av doften av mat. Det luktar gott men min onda mage gör att jag inte känner någon matlust och blir nästan lite äcklad av matlukten.
- Vad kan jag hjälpa till med? Frågar jag Rickard som står vid spisen och rör om i en kastrull när jag kommer in i köket.
- Du kan duka. Tallrikar finns där och besticken vet du ju var de finns. Svarar han och jag tycker att han låter helt normal. Men skenet kan ju bedra som de har gjort tidigare. Tänker inte så mycket mer på det utan tar fram tallrikar, glas och bestick och börjar duka bordet. Samtidigt som jag dukar så funderar jag på om inte Rickard tänker något. Han verkar ju inte ens berörd av det här. I och för sig så är det ju han som beter sig konstigt och det kanske inte är att bete sig konstigt i hans ögon. Han kanske är sjuk i huvudet. Men han måste ju tänka någonting om det här. Undra vad han tänker då isåfall. När jag dukat klart så går jag och sätter mig i soffan i vardagsrummet och går igenom vad det är på teven.
Jag kollar klockan på mobilen och inser att det är över en timma kvar tills mamma kommer hem.
- Varför började du så tidigt med maten? Det är ju länge kvar tills mamma kommer hem. Ropar jag till Rickard och hoppas att han hör mig trots den susande fläkten som han står vid inne i köket.
- För att jag vill att köttet ska vara så mört som möjligt. Det är inte så gott med segt kött. Ropar han tillbaka.
Jag orkar inte svara så jag struntar i det. Istället tittar jag på en film som börjar precis när jag byter kanal. Perfekt. Då går tiden fort under tiden som jag väntar på mamma.
Plötsligt lyser min mobil upp och jag ser att det står nytt meddelande på displayen. Från Jakob.
”Det var trevligt att hänga med dig idag. Hoppas att du vill ses nånting mer. Kanske imorgon?” står det och jag svarar honom.
”Ja, det var jättetrevligt! Och självklart kan vi ses imorgon. Du kan komma förbi då.” svarar jag honom och lägger sedan ifrån mig telefonen och fortsätter att koncentrera mig på filmen. Efter en timma hör jag något som låter som en bil och ser att mamma kör upp på gården. Äntligen! Och Rickard har varit helt normal ända sedan jag kom hem. Har jag drömt allting ändå?
- Hallå! Nu är jag hemma! Utbrister mamma med ett stort leende när hon kommer innanför dörren.
- Precis i rätt tid till middagen. Säger Rickard och möter henne i hallen och ger henne en kyss.
Jag får nästan kväljningar. Jag går och sätter mig vid middagsbordet och försöker få i mig någonting istället för ingenting. Även om det går trögt på grund av all förvirring så får jag ändå i mig hyfsat med middag. Mamma berättar om sin dag på nya jobbet och hur trevliga alla var där och sedan börjar hon och Rickard prata om någonting som jag inte hör för att jag sitter och stirrar på en fläck i bordet samtidigt som jag tar tugga för tugga.
Efter middagen går jag upp till kontoret och startar vårat modem så vi har internet. Förstår inte hur jag har överlevt i två dagar utan det. I och för sig så är det sommar och då har jag inte samma behov av det eftersom att jag hellre är ute i solen och har roligt istället. Sedan går jag in till mitt rum och sätter mig i sängen med datorn och läser lite bloggar, bloggar själv, kollar Facebook och laddar hem en ny film. Olaglig som jag är. Efter några timmar går jag och borstar tänderna och lägger mig i sängen och ser film på datorn tills jag somnar.
Fortsättningen kommer ...
storstadstjejen del 12
Har du missat de första delarna?
Del 1. Del 2. Del 3. Del 4. Del 5. Del 6. Del 7. Del 8. Del 9. Del 10. Del 11.
Jakob stannar bilen bakom den fallfärdiga bilen som står på gården och jag kliver ur bilen samtidigt som honom. Jag har inte tänkt på hur varmt det var ute idag förrän nu när jag kliver ur bilen. Å andra sidan så har jag ju haft tankarna på annat mest för att försöka glömma bort Rickard.
- Jag måste gå in och byta om. Det är inte särskilt mysigt att ha på sig en mekar overall i den här värmen. Säger Jakob och jag följer efter honom in i huset.
När jag kommer in i huset så förvånas jag litegrann över att det inte alls är likt vårat. Men jag är ju van vid att alla hus ser i stort sett likadana ut invändigt inne i stan. Men jag bor ju på landet nu.
Jag märker att de håller på att renovera för hallen är jättefin och nyrenoverad medan vardagsrummet och köket inte är fullt lika nyrenoverat.
Vi går upp till övervåningen och jag ser att alla sovrum är nyrenoverade och de har två sovrum fler än vad vi har i vårat hus.
- Har du syskon? Frågar jag honom lite förvånat. Han hade inte nämnt det förut.
- Ja, jag har en lillebror men det andra sovrummet är ett gästrum ifall släkt eller vänner kommer hit och hälsar på. Svarar Jakob och går in i det som måste vara hans rum.
Det ser nästan ut som mitt. Stort och öppet men sängen står i mitten av rummet nedanför ett stort fönster där rullgardinen fortfarande är nerdragen, typiskt killar. Precis när jag la märke till rullgardinen så drog han upp den och det kom plötsligt in jättemycket härligt ljus i rummet.
- Du kan sitta här och vänta, jag måste tvätta av mig lite olja och så men jag är snart tillbaka. Säger han när han står och tar fram kläder ur hans garderob och ler lite mot mig innan han försvinner ut ur rummet.
Under tiden som jag väntar så sitter jag och tittar på allt som han har i sitt rum. Det är väl egentligen ingenting särskilt jämfört med andra killars rum. Lite bilder på honom från när han var liten, deodorant, parfymer, några böcker, en Macbook och en platt-tv som står på en tv-bänk är det som jag hinner lägga märke till innan han är tillbaka.
Han har tagit på sig ett vitt linne, ett par shorts som räcker ner till knäna, Converse och ett par Rayban-brillor. Han har dessutom lagt i lite hårgelé och rufsat till det lite så det ser snyggt ut.
- Vill du åka och köpa glass eller något? Frågar han mig när han står där i dörren.
- Visst! Säger jag och hoppar nästan upp ur sängen och sen går vi ut till hans bil igen.
Återigen så är det tyst i bilen på väg tillbaka men det känns fortfarande inte obekvämt.
Efter att vi ätit glass och pratat lite mer om varandra så strosar vi runt en stund innan vi hittar en stor sten att sitta på. Där sitter vi en lång stund innan någon av oss säger någonting till varandra. Till slut så hör jag hur jag får ett sms. Från Rickard. Han frågar om jag ska komma hem snart och ifall jag kan hjälpa honom med middagen så att den är klar tills mamma kommer hem från jobbet.
- Vem var det från? Frågar Jakob plötsligt. Jag blir nästan rädd för att han har inte sagt något på en stund nu.
- Rickard. Mammas kille. Han undrar om jag kan hjälpa honom med middagen.
- Så jag antar att du måste hem och hjälpa honom?
- Ja… säger jag och märker att jag ser lite dyster ut. Men det var dock inte med mening.
Jakob erbjuder sig att skjutsa hem mig och vi går till bilen igen. När han svänger in på våran gård så får jag den där klumpen i magen som gör ont och jag försöker att låta bli att visa det. Jag säger att vi kan ses imorgon och vi byter nummer. Men innan jag kliver ur bilen så får jag en kyss på kinden. Jag känner hur mina kinder blir lite rosa, säger hejdå och kliver ur bilen. Jag hör hur däcken rullar över gruset på gården när han kör iväg.
Fortsättningen kommer ...
Del 1. Del 2. Del 3. Del 4. Del 5. Del 6. Del 7. Del 8. Del 9. Del 10. Del 11.
Jakob stannar bilen bakom den fallfärdiga bilen som står på gården och jag kliver ur bilen samtidigt som honom. Jag har inte tänkt på hur varmt det var ute idag förrän nu när jag kliver ur bilen. Å andra sidan så har jag ju haft tankarna på annat mest för att försöka glömma bort Rickard.
- Jag måste gå in och byta om. Det är inte särskilt mysigt att ha på sig en mekar overall i den här värmen. Säger Jakob och jag följer efter honom in i huset.
När jag kommer in i huset så förvånas jag litegrann över att det inte alls är likt vårat. Men jag är ju van vid att alla hus ser i stort sett likadana ut invändigt inne i stan. Men jag bor ju på landet nu.
Jag märker att de håller på att renovera för hallen är jättefin och nyrenoverad medan vardagsrummet och köket inte är fullt lika nyrenoverat.
Vi går upp till övervåningen och jag ser att alla sovrum är nyrenoverade och de har två sovrum fler än vad vi har i vårat hus.
- Har du syskon? Frågar jag honom lite förvånat. Han hade inte nämnt det förut.
- Ja, jag har en lillebror men det andra sovrummet är ett gästrum ifall släkt eller vänner kommer hit och hälsar på. Svarar Jakob och går in i det som måste vara hans rum.
Det ser nästan ut som mitt. Stort och öppet men sängen står i mitten av rummet nedanför ett stort fönster där rullgardinen fortfarande är nerdragen, typiskt killar. Precis när jag la märke till rullgardinen så drog han upp den och det kom plötsligt in jättemycket härligt ljus i rummet.
- Du kan sitta här och vänta, jag måste tvätta av mig lite olja och så men jag är snart tillbaka. Säger han när han står och tar fram kläder ur hans garderob och ler lite mot mig innan han försvinner ut ur rummet.
Under tiden som jag väntar så sitter jag och tittar på allt som han har i sitt rum. Det är väl egentligen ingenting särskilt jämfört med andra killars rum. Lite bilder på honom från när han var liten, deodorant, parfymer, några böcker, en Macbook och en platt-tv som står på en tv-bänk är det som jag hinner lägga märke till innan han är tillbaka.
Han har tagit på sig ett vitt linne, ett par shorts som räcker ner till knäna, Converse och ett par Rayban-brillor. Han har dessutom lagt i lite hårgelé och rufsat till det lite så det ser snyggt ut.
- Vill du åka och köpa glass eller något? Frågar han mig när han står där i dörren.
- Visst! Säger jag och hoppar nästan upp ur sängen och sen går vi ut till hans bil igen.
Återigen så är det tyst i bilen på väg tillbaka men det känns fortfarande inte obekvämt.
Efter att vi ätit glass och pratat lite mer om varandra så strosar vi runt en stund innan vi hittar en stor sten att sitta på. Där sitter vi en lång stund innan någon av oss säger någonting till varandra. Till slut så hör jag hur jag får ett sms. Från Rickard. Han frågar om jag ska komma hem snart och ifall jag kan hjälpa honom med middagen så att den är klar tills mamma kommer hem från jobbet.
- Vem var det från? Frågar Jakob plötsligt. Jag blir nästan rädd för att han har inte sagt något på en stund nu.
- Rickard. Mammas kille. Han undrar om jag kan hjälpa honom med middagen.
- Så jag antar att du måste hem och hjälpa honom?
- Ja… säger jag och märker att jag ser lite dyster ut. Men det var dock inte med mening.
Jakob erbjuder sig att skjutsa hem mig och vi går till bilen igen. När han svänger in på våran gård så får jag den där klumpen i magen som gör ont och jag försöker att låta bli att visa det. Jag säger att vi kan ses imorgon och vi byter nummer. Men innan jag kliver ur bilen så får jag en kyss på kinden. Jag känner hur mina kinder blir lite rosa, säger hejdå och kliver ur bilen. Jag hör hur däcken rullar över gruset på gården när han kör iväg.
Fortsättningen kommer ...
storstadstjejen del 11
Har du missat de första delarna?
Del 1. Del 2. Del 3. Del 4. Del 5. Del 6. Del 7. Del 8. Del 9. Del 10.
På skylten står det Anderssons Bilservice och jag ser ett stort garage som det står två bilar i. Och under den främre bilen så ser jag en bekant frisyr men jag chansar inte utan går fram och ser så jag sett rätt så jag inte ropar fel namn. Det skulle bara vara pinsamt. Men när jag kommer närmre så ser jag att det är Jakob.
- Hej! Säger jag. Fan vad töntigt jag lät. Jakob rullar ut och kollar på mig och sen ler han när han känner igen mig.
- Tja! Säger Jakob och ler stort mot mig. Med de där perfekta tänderna som återigen gör mig avundsjuk.
- Jag stör väl inte? Frågar jag och försöker se lite ledsen ut i ögonen för att han förhoppningsvis ska ha tid för mig. Fast då får jag istället ångest för att störa honom ifall han inte har tid.
- Nejdå, inte alls! Jag skulle inte ens jobba idag så jag kan gå när jag vill. Håller ändå på med min bil så det är ingenting som är brådskande.
Jag känner hur lyckan sprider sig i kroppen och jag vet inte varför jag blir så glad av att någon som jag knappt känner har tid för mig. Fast han kanske inte ens vill vara med mig.
- Så då har du tid att hänga en stund?
- Ja, självklart! Jag ska bara ta ner bilen och köra den åt sidan men det går snabbt. Säger han och ler lite mot mig.
Vi går runt en stund i byn och han visar mig var allting finns så att jag ska hitta och till slut så frågar jag var han bor.
- Jag bor inte så långt ifrån dig. Det är bara någon gård mellan din och min. Jag kan visa dig om du vill? Frågar han och jag ser i hans ögon hur han hoppas på att jag ska svara ja på den frågan så det gör jag också. Ju längre tid jag är borta hemifrån, desto bättre. Men det sa jag inte.
Vi går tillbaka till hans bil som är en liten Audi med fyra dörrar. Den är mörkblå och den glittrar lite i solen. Jag sätter mig i passagerarsätet och blir nästan överlycklig över att det inte är skinnklädsel så det slipper kännas som att ett hudlager sitter fast i bilsätet när man kliver ur bilen sen. Direkt när vi satt oss i bilen så startar Jakob musik och jag får känslan av att det här är helt normalt. Som om vi känt varandra i evigheter. Vi säger ingenting under bilresan men det är ingen obehaglig stämning.
När vi kommit ut på vägen så kör Jakob åt samma håll som mitt hus ligger åt och jag försöker att ignorera tanken på att vi snart kommer att köra förbi mitt hus. Jag tittar ut genom mitt fönster som gudskelov är åt andra hållet så jag slipper se huset.
- Det där är ditt hus va? Frågar Jakob och pekar på mitt hus. Jag förstod att han skulle göra det.
- Ja, det är det! Jag gillar det. Det är charmigt. Svarar jag och försöker att inte hålla blicken kvar så länge vid huset. För jag vet att där är Rickard. Jag gillar huset men inte personen som är i huset just nu. Jag önskar att jag kunde sagt det men jag lät bli. Jag känner inte för att dra upp hela historien om min förvirring runt min mammas nya kille. Det känns som att vi kanske borde vara mer kompisar innan jag förlitar mig alldeles för mycket på Jakob. Jag vill inte bli blåst. Till slut ser jag ett stort rött hus med vita knutar, en hage med hästar och tre bilar på gården varav en ser helt fallfärdig ut. Och förstår ganska snart att det är Jakobs hus och sedan svänger han in på gården, som är mycket större än våran.
- Så du bor i ett typiskt rött hus med vita knutar? Frågar jag honom och småler lite.
Han skrattar till och nickar till svar.
Fortsättningen kommer ...
Del 1. Del 2. Del 3. Del 4. Del 5. Del 6. Del 7. Del 8. Del 9. Del 10.
På skylten står det Anderssons Bilservice och jag ser ett stort garage som det står två bilar i. Och under den främre bilen så ser jag en bekant frisyr men jag chansar inte utan går fram och ser så jag sett rätt så jag inte ropar fel namn. Det skulle bara vara pinsamt. Men när jag kommer närmre så ser jag att det är Jakob.
- Hej! Säger jag. Fan vad töntigt jag lät. Jakob rullar ut och kollar på mig och sen ler han när han känner igen mig.
- Tja! Säger Jakob och ler stort mot mig. Med de där perfekta tänderna som återigen gör mig avundsjuk.
- Jag stör väl inte? Frågar jag och försöker se lite ledsen ut i ögonen för att han förhoppningsvis ska ha tid för mig. Fast då får jag istället ångest för att störa honom ifall han inte har tid.
- Nejdå, inte alls! Jag skulle inte ens jobba idag så jag kan gå när jag vill. Håller ändå på med min bil så det är ingenting som är brådskande.
Jag känner hur lyckan sprider sig i kroppen och jag vet inte varför jag blir så glad av att någon som jag knappt känner har tid för mig. Fast han kanske inte ens vill vara med mig.
- Så då har du tid att hänga en stund?
- Ja, självklart! Jag ska bara ta ner bilen och köra den åt sidan men det går snabbt. Säger han och ler lite mot mig.
Vi går runt en stund i byn och han visar mig var allting finns så att jag ska hitta och till slut så frågar jag var han bor.
- Jag bor inte så långt ifrån dig. Det är bara någon gård mellan din och min. Jag kan visa dig om du vill? Frågar han och jag ser i hans ögon hur han hoppas på att jag ska svara ja på den frågan så det gör jag också. Ju längre tid jag är borta hemifrån, desto bättre. Men det sa jag inte.
Vi går tillbaka till hans bil som är en liten Audi med fyra dörrar. Den är mörkblå och den glittrar lite i solen. Jag sätter mig i passagerarsätet och blir nästan överlycklig över att det inte är skinnklädsel så det slipper kännas som att ett hudlager sitter fast i bilsätet när man kliver ur bilen sen. Direkt när vi satt oss i bilen så startar Jakob musik och jag får känslan av att det här är helt normalt. Som om vi känt varandra i evigheter. Vi säger ingenting under bilresan men det är ingen obehaglig stämning.
När vi kommit ut på vägen så kör Jakob åt samma håll som mitt hus ligger åt och jag försöker att ignorera tanken på att vi snart kommer att köra förbi mitt hus. Jag tittar ut genom mitt fönster som gudskelov är åt andra hållet så jag slipper se huset.
- Det där är ditt hus va? Frågar Jakob och pekar på mitt hus. Jag förstod att han skulle göra det.
- Ja, det är det! Jag gillar det. Det är charmigt. Svarar jag och försöker att inte hålla blicken kvar så länge vid huset. För jag vet att där är Rickard. Jag gillar huset men inte personen som är i huset just nu. Jag önskar att jag kunde sagt det men jag lät bli. Jag känner inte för att dra upp hela historien om min förvirring runt min mammas nya kille. Det känns som att vi kanske borde vara mer kompisar innan jag förlitar mig alldeles för mycket på Jakob. Jag vill inte bli blåst. Till slut ser jag ett stort rött hus med vita knutar, en hage med hästar och tre bilar på gården varav en ser helt fallfärdig ut. Och förstår ganska snart att det är Jakobs hus och sedan svänger han in på gården, som är mycket större än våran.
- Så du bor i ett typiskt rött hus med vita knutar? Frågar jag honom och småler lite.
Han skrattar till och nickar till svar.
Fortsättningen kommer ...
storstadstjejen del 10
Har du missat del första delarna?
Del 1. Del 2. Del 3. Del 4. Del 5. Del 6. Del 7. Del 8. Del 9.
Han går mot mig så jag tvingas backa in i badrummet igen. Jag tittar upp på honom och den här gången kan man inte missta min rädsla i mina ögon. Sedan hör jag hur han låser dörren bakom sig och lägger händerna på min midja. Hans ansikte närmar sig mitt och han tittar rakt in i mina ögon. Jag har aldrig tänkt på att hans ögon är bruna förrän nu när han står med sitt ansikte bara några centimeter ifrån mitt. Vad fan händer? Hans läppar möter mina och jag bara står där som en idiot och låter det här ske. Vad håller jag på med? Varför stretar jag inte emot? Inombords skriker jag.
Jag känner hur hans händer börjar dra ned dragkedjan på min OnePiece och till slut ligger den på golvet runt mina fötter. Till slut står vi där i duschen helt nakna och han har två fingrar mellan mina ben och jag förstår fortfarande inte varför jag går med på det här. Varför kan jag inte röra mig? Varför kan jag inte streta emot eller skrika som jag gör inombords? Jag vill ju inte det här! Vad är det som händer?! Innanför murarna så ber jag till Gud att han inte ska föra in sitt könsorgan i mig och jag antar att Gud hörde mig för det gör han inte. Istället går han ut ur duschen och lämnar mig där. Jag är stel som en pinne och jag känner att mina ögon skriker ännu mer rädsla än vad de gjorde förut när jag borstade tänderna. Jag går ut ur duschen och torkar av mig och går ut ur badrummet med handduken runt kroppen och in till mitt rum och stänger dörren efter mig.
Inne på mitt rum så sitter jag på golvet halvt påklädd och handduken sitter nu i håret istället. Jag känner att min mun är öppen av förvåning och stänger den för att det känns som att jag ser efterbliven ut med munnen öppen sådär. Även om ingen ser mig. Tar fram ett slappt linne och ett par shorts och packar även fram några par skor som jag också har i en kartong på golvet i mitt rum som jag inte hann ta itu med igår. Men idag tar jag inte mina ballerinaskor utan jag snörar istället på mig mina svarta Converse. Jag vill bort härifrån så jag tar på mig mina solglasögon, sätter upp håret i en slarvig knut och springer ner för trappan och går ut genom ytterdörren och börjar gå.
Jag vet inte varför jag går hit eller varför jag vill dit. Jag känner bara att jag behöver träffa någon. Helt impulsivt så går jag och letar reda på den där bilservicen som Jakob pratade om igår. Även om jag bara träffat honom en gång så är han den enda som jag känner här ute på landet. Dessutom så verkar han vara en kille som har båda fötterna på jorden och verkar trevlig. Det var han i alla fall igår. När jag kommer till matbutiken så jag saktar in för att inte missa någon bilservice skylt och till slut ser jag en. Det måste vara den han menade.
Fortsättningen kommer ...
Del 1. Del 2. Del 3. Del 4. Del 5. Del 6. Del 7. Del 8. Del 9.
Han går mot mig så jag tvingas backa in i badrummet igen. Jag tittar upp på honom och den här gången kan man inte missta min rädsla i mina ögon. Sedan hör jag hur han låser dörren bakom sig och lägger händerna på min midja. Hans ansikte närmar sig mitt och han tittar rakt in i mina ögon. Jag har aldrig tänkt på att hans ögon är bruna förrän nu när han står med sitt ansikte bara några centimeter ifrån mitt. Vad fan händer? Hans läppar möter mina och jag bara står där som en idiot och låter det här ske. Vad håller jag på med? Varför stretar jag inte emot? Inombords skriker jag.
Jag känner hur hans händer börjar dra ned dragkedjan på min OnePiece och till slut ligger den på golvet runt mina fötter. Till slut står vi där i duschen helt nakna och han har två fingrar mellan mina ben och jag förstår fortfarande inte varför jag går med på det här. Varför kan jag inte röra mig? Varför kan jag inte streta emot eller skrika som jag gör inombords? Jag vill ju inte det här! Vad är det som händer?! Innanför murarna så ber jag till Gud att han inte ska föra in sitt könsorgan i mig och jag antar att Gud hörde mig för det gör han inte. Istället går han ut ur duschen och lämnar mig där. Jag är stel som en pinne och jag känner att mina ögon skriker ännu mer rädsla än vad de gjorde förut när jag borstade tänderna. Jag går ut ur duschen och torkar av mig och går ut ur badrummet med handduken runt kroppen och in till mitt rum och stänger dörren efter mig.
Inne på mitt rum så sitter jag på golvet halvt påklädd och handduken sitter nu i håret istället. Jag känner att min mun är öppen av förvåning och stänger den för att det känns som att jag ser efterbliven ut med munnen öppen sådär. Även om ingen ser mig. Tar fram ett slappt linne och ett par shorts och packar även fram några par skor som jag också har i en kartong på golvet i mitt rum som jag inte hann ta itu med igår. Men idag tar jag inte mina ballerinaskor utan jag snörar istället på mig mina svarta Converse. Jag vill bort härifrån så jag tar på mig mina solglasögon, sätter upp håret i en slarvig knut och springer ner för trappan och går ut genom ytterdörren och börjar gå.
Jag vet inte varför jag går hit eller varför jag vill dit. Jag känner bara att jag behöver träffa någon. Helt impulsivt så går jag och letar reda på den där bilservicen som Jakob pratade om igår. Även om jag bara träffat honom en gång så är han den enda som jag känner här ute på landet. Dessutom så verkar han vara en kille som har båda fötterna på jorden och verkar trevlig. Det var han i alla fall igår. När jag kommer till matbutiken så jag saktar in för att inte missa någon bilservice skylt och till slut ser jag en. Det måste vara den han menade.
Fortsättningen kommer ...
storstadstjejen del 9
Har du missat de första delarna?
Del 1. Del 2. Del 3. Del 4. Del 5. Del 6. Del 7. Del 8.
Jag klär av mig och lägger mig i sängen och ligger och funderar en ganska lång stund. Mest funderar jag på om han kommer komma in till mig och göra något med mig. Mamma sover ju så hon skulle inte märka något. Men jag måste ha somnat mitt i funderingarna för jag vaknar sen på morgonen av att solen lyser in genom mitt fönster. Jag fullkomligt älskar solen så jag blir glad. Alla tankar om gårdagen är som bortblåsta och jag drar på mig min OnePiece för att gå ner till köket och göra en macka eftersom att min mage skriker efter frukost. Men då ser jag honom. Och plötsligt så flyger alla tankarna förbi i mitt huvud igen och det påminner mig om hans beteende igår. Nu när mamma inte är hemma, kommer han bete sig likadant igen då? Jag fick ont i magen igen.
- Har du sovit gott? Frågar Rickard och ler mot mig som om ingenting hade hänt igår.
- Ja, helt okej faktiskt. Trodde att det skulle bli svårt att somna men jag var nog ganska utmattad. Svarar jag och försöker låta så normal som möjligt.
Han säger inget mer utan sätter sig vid köksbordet och dricker sitt kaffe och läser tidningen. Och han verkar vara normal just nu i alla fall. Så jag går och tar fram bröd och pålägg och börjar göra en macka och sätter mig sen mittemot honom vid bordet. Jag försöker att undvika ögonkontakt och stirrar istället ner i bordsskivan när jag äter min macka och hoppas på att jag ser ut att vara i helt andra tankar så att han inte ska prata med mig. Och det gör han inte.
När han druckit upp sitt kaffe lägger han ihop tidningen på bordet och skjuter den mot mig för att jag brukar vilja läsa mitt horoskop på morgonen. Jag öppnar tidningen och letar upp sidan med horoskop och börjar läsa mitt när jag ser i ögonvrån hur han sköljer ur kaffemuggen och ställer in den i diskmaskinen och börjar gå hitåt. Tänker mest att han ska gå förbi mig men han stannar bakom mig och lägger händerna på mina armar och smeker dem ömt. Jag stelnar till. Jag känner hur han böjer sig ner mot mig och viskar till mig.
- Slappna av… viskar han och kysser mig lätt på halsen innan han går därifrån och jag hör hur han går upp till övervåningen. Jag sitter helt stilla i någon minut och jag klarar inte av att äta upp den ynka lilla biten av min macka som var kvar så jag går upp till badrummet för att borsta tänderna och borsta håret.
Väl inne på badrummet så står jag och stirrar mig själv i ögonen under tiden som jag borstar tänderna. Rädsla. Mina ögon skriker av rädsla. Jag förstår ingenting. Återigen så funderar på om jag börjar bli galen. Är han verkligen så attraherande att jag börjar hallucinera om honom? Nej, det låter inte troligt. Eller så är det bara jag som inte vill tro det.
Jag står fortfarande och stirrar mig själv i ögonen och tankarna snurrar i 180 när jag borstar håret. Det tar längre tid än det brukar och plötsligt hör jag hur Rickard knackar på dörren.
- Är du klar snart? Jag tänkte ta en dusch. Hör jag honom säga.
Jag svarar honom inte men av ren reflex så låser jag upp dörren och ska gå ut när han står där. Precis utanför dörren i bar överkropp. Jag krockar nästan med näsan mot hans bröst men jag hinner hejda mig någon centimeter ifrån. Plötsligt så inser jag vad han är på väg att göra.
Fortsättningen kommer ...
Del 1. Del 2. Del 3. Del 4. Del 5. Del 6. Del 7. Del 8.
Jag klär av mig och lägger mig i sängen och ligger och funderar en ganska lång stund. Mest funderar jag på om han kommer komma in till mig och göra något med mig. Mamma sover ju så hon skulle inte märka något. Men jag måste ha somnat mitt i funderingarna för jag vaknar sen på morgonen av att solen lyser in genom mitt fönster. Jag fullkomligt älskar solen så jag blir glad. Alla tankar om gårdagen är som bortblåsta och jag drar på mig min OnePiece för att gå ner till köket och göra en macka eftersom att min mage skriker efter frukost. Men då ser jag honom. Och plötsligt så flyger alla tankarna förbi i mitt huvud igen och det påminner mig om hans beteende igår. Nu när mamma inte är hemma, kommer han bete sig likadant igen då? Jag fick ont i magen igen.
- Har du sovit gott? Frågar Rickard och ler mot mig som om ingenting hade hänt igår.
- Ja, helt okej faktiskt. Trodde att det skulle bli svårt att somna men jag var nog ganska utmattad. Svarar jag och försöker låta så normal som möjligt.
Han säger inget mer utan sätter sig vid köksbordet och dricker sitt kaffe och läser tidningen. Och han verkar vara normal just nu i alla fall. Så jag går och tar fram bröd och pålägg och börjar göra en macka och sätter mig sen mittemot honom vid bordet. Jag försöker att undvika ögonkontakt och stirrar istället ner i bordsskivan när jag äter min macka och hoppas på att jag ser ut att vara i helt andra tankar så att han inte ska prata med mig. Och det gör han inte.
När han druckit upp sitt kaffe lägger han ihop tidningen på bordet och skjuter den mot mig för att jag brukar vilja läsa mitt horoskop på morgonen. Jag öppnar tidningen och letar upp sidan med horoskop och börjar läsa mitt när jag ser i ögonvrån hur han sköljer ur kaffemuggen och ställer in den i diskmaskinen och börjar gå hitåt. Tänker mest att han ska gå förbi mig men han stannar bakom mig och lägger händerna på mina armar och smeker dem ömt. Jag stelnar till. Jag känner hur han böjer sig ner mot mig och viskar till mig.
- Slappna av… viskar han och kysser mig lätt på halsen innan han går därifrån och jag hör hur han går upp till övervåningen. Jag sitter helt stilla i någon minut och jag klarar inte av att äta upp den ynka lilla biten av min macka som var kvar så jag går upp till badrummet för att borsta tänderna och borsta håret.
Väl inne på badrummet så står jag och stirrar mig själv i ögonen under tiden som jag borstar tänderna. Rädsla. Mina ögon skriker av rädsla. Jag förstår ingenting. Återigen så funderar på om jag börjar bli galen. Är han verkligen så attraherande att jag börjar hallucinera om honom? Nej, det låter inte troligt. Eller så är det bara jag som inte vill tro det.
Jag står fortfarande och stirrar mig själv i ögonen och tankarna snurrar i 180 när jag borstar håret. Det tar längre tid än det brukar och plötsligt hör jag hur Rickard knackar på dörren.
- Är du klar snart? Jag tänkte ta en dusch. Hör jag honom säga.
Jag svarar honom inte men av ren reflex så låser jag upp dörren och ska gå ut när han står där. Precis utanför dörren i bar överkropp. Jag krockar nästan med näsan mot hans bröst men jag hinner hejda mig någon centimeter ifrån. Plötsligt så inser jag vad han är på väg att göra.
Fortsättningen kommer ...
storstadstjejen del 8
Har du missat de första delarna?
Del 1. Del 2. Del 3. Del 4. Del 5. Del 6. Del 7.
När jag kommer in genom dörren till matbutiken så slås jag av en kyla som är som att komma in i ett kylskåp nästan. Det är skönt när det är varmt dagen under sommaren men när solen gått ner och det börjat bli lite småkyligt så får man bara gåshud för att det är kallt. Jag ser att det står två kvinnor och pratar med varandra vid grönsaksdisken, en ung tjej står i kassan och ser glad ut och sen ser jag även tre killar som står vid chipsen. Typiskt, jag som ville försöka undvika killar i de här kläderna. Och typiskt att jag dessutom ville ha chips. Men jag trotsar mig själv och går dit i alla fall. De kanske hinner gå därifrån innan jag nått dit. Tyvärr så står de fortfarande kvar när jag kommer till chipsen och de lägger inte märke till mig förrän jag öppnar munnen.
- Ursäkta, skulle jag kunna få komma förbi? Frågar jag ganska tyst utan att titta på någon av dem.
- Självklart! Svarar en av killarna. Han är ganska lång, har mörkbrunt hår och gröna ögon. Ganska vältränad också men det försöker jag att ignorera.
Jag väljer en chipspåse och ska precis gå till kassan och betala när den killen frågar om jag är nyinflyttad.
- Ja, det är jag. Vi flyttade hit idag. Svarar jag som vänt mig om mot killarna igen.
- Tänkte väl det. Du ser inte ut att vara härifrån. Alltså, inget illa menat! Menade mest att jag inte sett dig här förut. Är det du som ska börja jobba här nästa vecka? Frågar han mig.
- Ja, det är jag. Säger jag och önskar att han kunde sluta fråga mig saker så jag kan gå och betala och få komma hem någon gång. Men jag hoppas att det inte syns på mig.
- Förresten, jag heter Jakob och är 19. Jag jobbar på bilservicen runt hörnet. Det är därför jag har så smutsiga händer. Olja, vet du! Säger han och ler så pass att man ser hans kritvita och perfekta tänder. Jag vill också ha perfekta tänder som är kritvita. Försöker att inte fastna med blicken på hans fina tänder och svarar honom.
- Jag heter Johanna. Jag är 17 och är nyinflyttad från storstan som sagt. Vi ses säkert någon dag, du vet ju var jag finns från och med nästa vecka. Annars så finns jag i det vita huset en bit bort. Säger jag och försöker att le tillbaka utan att visa mina tänder, som inte alls är lika perfekta som hans, samtidigt som jag pekar åt vilket håll det ligger.
- Schysst! Jag vet var det ligger. Säger Jakob innan vi säger hejdå för stunden och jag går till kassan för att betala mina chips.
På vägen hem så tar jag upp mobilen och kollar vad klockan är. Oj! Tiden har verkligen gått. Hur länge stod jag där och pratade med Jakob egentligen? I samma veva som jag funderar på hur länge jag stod och pratade med Jakob så inser jag att jag snart är hemma. Och det betyder att jag kommer att träffa Rickard, om han är vaken, för mamma har redan gått och lagt sig. Plötsligt blir jag illa till mods och får nästan ont i magen. När jag ser huset så stannar mitt hjärta till ett slag innan det fortsätter slå. Dock lite snabbare nu än nyss. Plötsligt kom jag och tänka på vad jag hade tänkt om Rickard förut idag. Att han ser bra ut. Nu fick jag nästan ångest för att jag hade tänkt så. Tänk om han kunde läsa mina tankar och har utnyttjat den tanken genom att bete sig så? Nej, nu får jag sluta. Jag kommer ju bli galen av det här. Om jag inte redan är det vill säga.
När jag kommer in på våran gård så ser jag att teven är på i vardagsrummet vilket betyder att Rickard är vaken. Men mamma har gått och lagt sig eftersom att hon ska upp tidigt imorgon till sitt nya jobb. Jag går in genom ytterdörren och låser efter mig eftersom att ingen ska ut mer idag.
- Har mamma gått och lagt sig? Frågar jag, även fast jag vet svaret, och går in i köket med chipsen. Min onda mage har gjort att jag inte är så sugen på chips längre.
- Ja, det har hon gjort. Hittade du någon att prata med i byn eller? Du var borta en stund. Frågar Rickard.
- Ja, jag trodde inte alls att jag var borta så länge. Men ja, jag träffade en trevlig kille som jag pratade en stund med. Svarar jag som står i dörren som går till vardagsrummet för att jag ska slippa skrika till honom.
- Kan du inte göra mig sällskap lite? Det är inte lika roligt att titta på teve själv. Frågar Rickard och ser ut som en hundvalp.
Jag kunde inte reagera på något annat sätt än att bli lite äcklad av det.
- Nja… Jag tänkte gå upp och borsta tänderna och gå och lägga mig faktiskt. Det har varit en rätt omtumlande dag psykiskt faktiskt. Svarar jag utan att försöka låta min reaktion lysa igenom.
Han säger att det är okej och att han förstår mig och så vi pratar inte mer om det och jag går upp till badrummet och borstar tänderna och går in på mitt rum och stänger dörren.
Fortsättningen kommer ...
Del 1. Del 2. Del 3. Del 4. Del 5. Del 6. Del 7.
När jag kommer in genom dörren till matbutiken så slås jag av en kyla som är som att komma in i ett kylskåp nästan. Det är skönt när det är varmt dagen under sommaren men när solen gått ner och det börjat bli lite småkyligt så får man bara gåshud för att det är kallt. Jag ser att det står två kvinnor och pratar med varandra vid grönsaksdisken, en ung tjej står i kassan och ser glad ut och sen ser jag även tre killar som står vid chipsen. Typiskt, jag som ville försöka undvika killar i de här kläderna. Och typiskt att jag dessutom ville ha chips. Men jag trotsar mig själv och går dit i alla fall. De kanske hinner gå därifrån innan jag nått dit. Tyvärr så står de fortfarande kvar när jag kommer till chipsen och de lägger inte märke till mig förrän jag öppnar munnen.
- Ursäkta, skulle jag kunna få komma förbi? Frågar jag ganska tyst utan att titta på någon av dem.
- Självklart! Svarar en av killarna. Han är ganska lång, har mörkbrunt hår och gröna ögon. Ganska vältränad också men det försöker jag att ignorera.
Jag väljer en chipspåse och ska precis gå till kassan och betala när den killen frågar om jag är nyinflyttad.
- Ja, det är jag. Vi flyttade hit idag. Svarar jag som vänt mig om mot killarna igen.
- Tänkte väl det. Du ser inte ut att vara härifrån. Alltså, inget illa menat! Menade mest att jag inte sett dig här förut. Är det du som ska börja jobba här nästa vecka? Frågar han mig.
- Ja, det är jag. Säger jag och önskar att han kunde sluta fråga mig saker så jag kan gå och betala och få komma hem någon gång. Men jag hoppas att det inte syns på mig.
- Förresten, jag heter Jakob och är 19. Jag jobbar på bilservicen runt hörnet. Det är därför jag har så smutsiga händer. Olja, vet du! Säger han och ler så pass att man ser hans kritvita och perfekta tänder. Jag vill också ha perfekta tänder som är kritvita. Försöker att inte fastna med blicken på hans fina tänder och svarar honom.
- Jag heter Johanna. Jag är 17 och är nyinflyttad från storstan som sagt. Vi ses säkert någon dag, du vet ju var jag finns från och med nästa vecka. Annars så finns jag i det vita huset en bit bort. Säger jag och försöker att le tillbaka utan att visa mina tänder, som inte alls är lika perfekta som hans, samtidigt som jag pekar åt vilket håll det ligger.
- Schysst! Jag vet var det ligger. Säger Jakob innan vi säger hejdå för stunden och jag går till kassan för att betala mina chips.
På vägen hem så tar jag upp mobilen och kollar vad klockan är. Oj! Tiden har verkligen gått. Hur länge stod jag där och pratade med Jakob egentligen? I samma veva som jag funderar på hur länge jag stod och pratade med Jakob så inser jag att jag snart är hemma. Och det betyder att jag kommer att träffa Rickard, om han är vaken, för mamma har redan gått och lagt sig. Plötsligt blir jag illa till mods och får nästan ont i magen. När jag ser huset så stannar mitt hjärta till ett slag innan det fortsätter slå. Dock lite snabbare nu än nyss. Plötsligt kom jag och tänka på vad jag hade tänkt om Rickard förut idag. Att han ser bra ut. Nu fick jag nästan ångest för att jag hade tänkt så. Tänk om han kunde läsa mina tankar och har utnyttjat den tanken genom att bete sig så? Nej, nu får jag sluta. Jag kommer ju bli galen av det här. Om jag inte redan är det vill säga.
När jag kommer in på våran gård så ser jag att teven är på i vardagsrummet vilket betyder att Rickard är vaken. Men mamma har gått och lagt sig eftersom att hon ska upp tidigt imorgon till sitt nya jobb. Jag går in genom ytterdörren och låser efter mig eftersom att ingen ska ut mer idag.
- Har mamma gått och lagt sig? Frågar jag, även fast jag vet svaret, och går in i köket med chipsen. Min onda mage har gjort att jag inte är så sugen på chips längre.
- Ja, det har hon gjort. Hittade du någon att prata med i byn eller? Du var borta en stund. Frågar Rickard.
- Ja, jag trodde inte alls att jag var borta så länge. Men ja, jag träffade en trevlig kille som jag pratade en stund med. Svarar jag som står i dörren som går till vardagsrummet för att jag ska slippa skrika till honom.
- Kan du inte göra mig sällskap lite? Det är inte lika roligt att titta på teve själv. Frågar Rickard och ser ut som en hundvalp.
Jag kunde inte reagera på något annat sätt än att bli lite äcklad av det.
- Nja… Jag tänkte gå upp och borsta tänderna och gå och lägga mig faktiskt. Det har varit en rätt omtumlande dag psykiskt faktiskt. Svarar jag utan att försöka låta min reaktion lysa igenom.
Han säger att det är okej och att han förstår mig och så vi pratar inte mer om det och jag går upp till badrummet och borstar tänderna och går in på mitt rum och stänger dörren.
Fortsättningen kommer ...
storstadstjejen del 7
Har du missat de sex första delarna?
Del 1. Del 2. Del 3. Del 4. Del 5. Del 6.
Har fortfarande massor med tankar i huvudet som snurrar och de tankarna som återkommer oftast är varför han beter sig så? Är jag helt knäpp? Varför skulle jag ha blivit knäpp för? Jag har ju inte varit med om något traumatiskt på senaste som kan ha gjort att jag gått och blivit knäpp. Flytten kan ju knappast ha påverkat mig på det sättet heller. Alla de här tankarna gör att jag knappt kan fokusera mig på musiken längre och jag hör inte längre instrumenten eller vad de sjunger utan det är bara som ett bakgrundsljud som finns där men jag störs inte av det.
Timmarna går och till slut börjar solen gå ner och det blir för kyligt för att ha shorts och linne på sig så jag går in. Jag ser att Rickard står i köket och ska börja med middagen och jag är törstig men jag undviker att gå dit. Istället går jag upp till mitt rum och börjar packa upp klädkartongerna så det är klart. Å andra sidan så är kartonger inte så fin inredning. Jag letar fram ett par mjukisbyxor och en mjuk och behaglig tröja som inte är för varm och jag hör hur mamma nynnar när hon gör i ordning lite i deras sovrum. Det tar en stund för mig att lägga in och hänga upp alla kläder i garderoben och till slut så hör jag hur mamma ropar att det är mat. Så jag går ner till köket.
- Tror du att du kommer trivas här? Frågar mamma när vi sitter och äter.
- Jag har inte sett en enda människa här idag så jag har ju inte direkt träffat någon som bor här i närheten men jag gillar huset och gården. Så vi får väl se. Går det ens några bussar härifrån förresten? Frågar jag, främst riktat till mamma men det är Rickard som svarar.
- Jag tror att du kommer gilla folket som bor här. När du kommer till matbutiken, där det är lite mer civilisation än här, så kommer du säkert hitta någon trevlig i din ålder. Där finns det också en busshållplats där det går bussar in till stan om du ska träffa någon kompis eller om de ska komma hit. Annars kan ju jag skjutsa dig. Säger han.
Jag ryser till av tanken på att han ska skjutsa mig in till stan. Ensam med honom. I en bil. Och han beter sig sådär. Jag ryser till igen och hoppas att varken mamma eller Rickard märkte det.
- Okej. Är det enda svaret jag kan ge.
Jag är förvånad över att jag ens klarar av att äta så förvirrad som jag är. För det måste ju vara fel på honom och inte mig? Önskar att mamma kunde svara på den frågan men hon har ju inte varit med när han betett sig sådär så hon kan ju inte yttra sig om vem det är fel på. Om det ändå vore så väl att hon hade varit med när han betett sig så hade det ju varit lite enklare. Så jag vet om jag är sjuk i huvudet eller inte.
Efter middagen så frågar jag mamma hur långt det är till matbutiken och var man går för att komma dit.
- Följ bara den vägen som vi kom på och så går du någon kilometer så kommer du se en busshållplats, som är den enda som finns här, och då kommer du att hitta. Vill du att jag ska följa med? Frågar mamma och ler.
- Nej, det är okej. Jag hittar nog. Svarar jag och ler tillbaka och ger henne en kram innan jag går ut genom dörren.
Jag är glad att det finns en slags trottoar på sidan av vägen så jag slipper bli påkörd av de galningarna som kör förbi på vägen. Trots att det är 30 på många ställen så kör de långt ifrån den hastigheten.
Till slut så ser jag busshållplatsen och sen det som måste vara matbutiken. Ganska uppenbart eftersom att det står Expo Livs på skylten. Känner att jag skulle tagit några andra skor än mina ballerinaskor för det var ganska stenigt på vägen och jag känner varje liten sten under mina fotsulor. Typiskt mig att ta fel skor. Jag bestämmer mig för att gå in på matbutiken istället för att bara gå hit och sen vända direkt och se ut som ett fån. Så jag går in och hoppas på att ingen snygg kille är där och ser mig i mjukisbyxor. Inte för att jag skulle orka bry mig så mycket om det så förvirrad som jag är just nu.
Skriver lite längre i de resterande delarna för att det inte ska bli ända upp till del 100. Nej, men you get the point.
Fortsättningen kommer ...
Del 1. Del 2. Del 3. Del 4. Del 5. Del 6.
Har fortfarande massor med tankar i huvudet som snurrar och de tankarna som återkommer oftast är varför han beter sig så? Är jag helt knäpp? Varför skulle jag ha blivit knäpp för? Jag har ju inte varit med om något traumatiskt på senaste som kan ha gjort att jag gått och blivit knäpp. Flytten kan ju knappast ha påverkat mig på det sättet heller. Alla de här tankarna gör att jag knappt kan fokusera mig på musiken längre och jag hör inte längre instrumenten eller vad de sjunger utan det är bara som ett bakgrundsljud som finns där men jag störs inte av det.
Timmarna går och till slut börjar solen gå ner och det blir för kyligt för att ha shorts och linne på sig så jag går in. Jag ser att Rickard står i köket och ska börja med middagen och jag är törstig men jag undviker att gå dit. Istället går jag upp till mitt rum och börjar packa upp klädkartongerna så det är klart. Å andra sidan så är kartonger inte så fin inredning. Jag letar fram ett par mjukisbyxor och en mjuk och behaglig tröja som inte är för varm och jag hör hur mamma nynnar när hon gör i ordning lite i deras sovrum. Det tar en stund för mig att lägga in och hänga upp alla kläder i garderoben och till slut så hör jag hur mamma ropar att det är mat. Så jag går ner till köket.
- Tror du att du kommer trivas här? Frågar mamma när vi sitter och äter.
- Jag har inte sett en enda människa här idag så jag har ju inte direkt träffat någon som bor här i närheten men jag gillar huset och gården. Så vi får väl se. Går det ens några bussar härifrån förresten? Frågar jag, främst riktat till mamma men det är Rickard som svarar.
- Jag tror att du kommer gilla folket som bor här. När du kommer till matbutiken, där det är lite mer civilisation än här, så kommer du säkert hitta någon trevlig i din ålder. Där finns det också en busshållplats där det går bussar in till stan om du ska träffa någon kompis eller om de ska komma hit. Annars kan ju jag skjutsa dig. Säger han.
Jag ryser till av tanken på att han ska skjutsa mig in till stan. Ensam med honom. I en bil. Och han beter sig sådär. Jag ryser till igen och hoppas att varken mamma eller Rickard märkte det.
- Okej. Är det enda svaret jag kan ge.
Jag är förvånad över att jag ens klarar av att äta så förvirrad som jag är. För det måste ju vara fel på honom och inte mig? Önskar att mamma kunde svara på den frågan men hon har ju inte varit med när han betett sig sådär så hon kan ju inte yttra sig om vem det är fel på. Om det ändå vore så väl att hon hade varit med när han betett sig så hade det ju varit lite enklare. Så jag vet om jag är sjuk i huvudet eller inte.
Efter middagen så frågar jag mamma hur långt det är till matbutiken och var man går för att komma dit.
- Följ bara den vägen som vi kom på och så går du någon kilometer så kommer du se en busshållplats, som är den enda som finns här, och då kommer du att hitta. Vill du att jag ska följa med? Frågar mamma och ler.
- Nej, det är okej. Jag hittar nog. Svarar jag och ler tillbaka och ger henne en kram innan jag går ut genom dörren.
Jag är glad att det finns en slags trottoar på sidan av vägen så jag slipper bli påkörd av de galningarna som kör förbi på vägen. Trots att det är 30 på många ställen så kör de långt ifrån den hastigheten.
Till slut så ser jag busshållplatsen och sen det som måste vara matbutiken. Ganska uppenbart eftersom att det står Expo Livs på skylten. Känner att jag skulle tagit några andra skor än mina ballerinaskor för det var ganska stenigt på vägen och jag känner varje liten sten under mina fotsulor. Typiskt mig att ta fel skor. Jag bestämmer mig för att gå in på matbutiken istället för att bara gå hit och sen vända direkt och se ut som ett fån. Så jag går in och hoppas på att ingen snygg kille är där och ser mig i mjukisbyxor. Inte för att jag skulle orka bry mig så mycket om det så förvirrad som jag är just nu.
Skriver lite längre i de resterande delarna för att det inte ska bli ända upp till del 100. Nej, men you get the point.
Fortsättningen kommer ...
storstadstjejen del 6
Har du missat de fem första delarna?
Del 1. Del 2. Del 3. Del 4. Del 5.
När vi kommer till köket så ger han mig en liten kartong med alla bestick och visar mig var de ska vara. Jag känner mig helt bedövad. Jag skriker inombords och det känns som att jag har lock för öronen. När jag står där och lägger besticken i rätt fack i bestickslådan så tynar rädslan bort mer och mer för att jag koncentrerar mig på annat.
- Nu är jag hemma igen! Jag köpte lite mackor och pålägg och så köpte jag en Billys pizza till dig Johanna, du gillar ju dem. Hör jag mamma säga när hon kommer in genom ytterdörren och in till köket. Jag hör hur de ger varandra en snabb kyss och jag en rysning går genom ryggraden och upp i nacken.
- Johanna erbjöd sig att hjälpa till så vi kunde vara klara med porslinet och det tills du kom hem men det gick snabbare för dig än vad vi trodde så vi hann inte riktigt klart. Säger Rickard som packar upp den sista tallriken ur en kartong och ställer in en i ett skåp.
- Nej men vad gullig du är, Johanna! Säger mamma och kramar om mig från sidan eftersom att jag fortfarande står med besticken.
- Äsch, det var väl inget. Det är inte direkt jobbigt att göra det här. Svarar jag och stänger bestickslådan, viker ihop kartongen och slänger den. Jag ler mot mamma och frågar vad det tomma lilla rummet är till för.
- Eftersom att vi inte hade tillräckligt många rum i det förra huset och du är fotointresserad så tänkte jag att det kunde få vara ditt fotorum där du kan ha studio och sånt. Jag har redan beställt två bakgrunder som du kan ha där inne. En vit och en svart. Det skulle egentligen vara en överraskning till dig som du skulle fått när du fyller 18 men eftersom att du redan sett det så får vi helt enkelt komma på någon annan födelsedagspresent åt dig. Säger mamma och ler mot mig.
Jag lyser upp och vet inte riktigt vad jag ska säga för att jag blir så glad av lycka.
- Tack så jättemycket! Verkligen. Säger jag med ett stort leende och kramar om mamma.
Jag säger att jag ska gå ut och sätta mig i solen en stund och går ut till verandan och sätter mig i hammocken som står där. Jag sätter i hörlurarna, startar musiken igen och drar upp benen och håller armarna runt dem och lutar huvudet bakåt och blundar.
Fortsättningen kommer ...
Del 1. Del 2. Del 3. Del 4. Del 5.
När vi kommer till köket så ger han mig en liten kartong med alla bestick och visar mig var de ska vara. Jag känner mig helt bedövad. Jag skriker inombords och det känns som att jag har lock för öronen. När jag står där och lägger besticken i rätt fack i bestickslådan så tynar rädslan bort mer och mer för att jag koncentrerar mig på annat.
- Nu är jag hemma igen! Jag köpte lite mackor och pålägg och så köpte jag en Billys pizza till dig Johanna, du gillar ju dem. Hör jag mamma säga när hon kommer in genom ytterdörren och in till köket. Jag hör hur de ger varandra en snabb kyss och jag en rysning går genom ryggraden och upp i nacken.
- Johanna erbjöd sig att hjälpa till så vi kunde vara klara med porslinet och det tills du kom hem men det gick snabbare för dig än vad vi trodde så vi hann inte riktigt klart. Säger Rickard som packar upp den sista tallriken ur en kartong och ställer in en i ett skåp.
- Nej men vad gullig du är, Johanna! Säger mamma och kramar om mig från sidan eftersom att jag fortfarande står med besticken.
- Äsch, det var väl inget. Det är inte direkt jobbigt att göra det här. Svarar jag och stänger bestickslådan, viker ihop kartongen och slänger den. Jag ler mot mamma och frågar vad det tomma lilla rummet är till för.
- Eftersom att vi inte hade tillräckligt många rum i det förra huset och du är fotointresserad så tänkte jag att det kunde få vara ditt fotorum där du kan ha studio och sånt. Jag har redan beställt två bakgrunder som du kan ha där inne. En vit och en svart. Det skulle egentligen vara en överraskning till dig som du skulle fått när du fyller 18 men eftersom att du redan sett det så får vi helt enkelt komma på någon annan födelsedagspresent åt dig. Säger mamma och ler mot mig.
Jag lyser upp och vet inte riktigt vad jag ska säga för att jag blir så glad av lycka.
- Tack så jättemycket! Verkligen. Säger jag med ett stort leende och kramar om mamma.
Jag säger att jag ska gå ut och sätta mig i solen en stund och går ut till verandan och sätter mig i hammocken som står där. Jag sätter i hörlurarna, startar musiken igen och drar upp benen och håller armarna runt dem och lutar huvudet bakåt och blundar.
Fortsättningen kommer ...
storstadstjejen del 5
Har du missat de fyra första delarna? Läs del 1 här, del 2 här, del 3 här och del 4 här.
Rickard. Jag hade nästan glömt bort honom. Mitt nya rum var så fint och jag var så nöjd med det att det hade ätit upp tanken på att Rickard ens existerade. Då kom tanken tillbaka till mig igen. Varför hade han betett sig så konstigt på macken? Eller hade jag blivit helt störd i huvudet och börjat hallucinera nu också? Nej, jag kan inte ha drömt.
Jag tar på mig skorna igen och går ut ur mitt rum och börjar titta runt i huset. När jag gått ut ur mitt rum så går jag förbi ett litet rum som ligger mellan mitt rum och det stora badrummet. Det är helt tomt och jag kan inte komma på vad det ska vara för rum. Eftersom att det rummet inte var särskilt intressant så går jag vidare till badrummet som jag inte hann gå in i. Badrummet är stort och har klinker med golvvärme och svart kakel med blommönster på väggarna. Det är spotlights i taket och i spegeln ovanför handfatet. Det finns en dusch längst in i det högra hörnet och ett bubbelbadkar som är hörnformat i det vänstra hörnet längst in i badrummet. Jag går ut igen och går förbi mammas och Rickards sovrum. Sängen står där, obäddad, och deras andra möbler står lite huller om buller så jag bryr mig inte om att gå in där men jag ser att de har en fin vinröd fondtapet på väggen som stängen står mot. Resten av väggarna är vita.
När jag kommer ner till undervåningen så ser jag att Rickard håller på att plocka upp porslinet och ställa det i rätt skåp i köket. Men jag ser inte till mamma.
- Var är mamma? Frågar jag, rädd för att han ska bete sig konstigt igen. Helst ville jag inte fråga honom något alls men jag var tvungen.
- Hon gick till matbutiken för att köpa lite lunch till oss. Hon tänkte att du kanske skulle följt med henne men jag tyckte att du skulle få gå runt i huset och känna dig lite hemma innan du går till matbutiken så det inte blir för mycket för dig att ta in. Svarar Rickard med ett leende.
Han verkade inte alls konstig nu. Nu var det som att ingenting hade hänt. Hade jag drömt i alla fall?
Jag börjar gå in i vardagsrummet eftersom att jag inte riktigt hunnit se det ännu men jag hör hur Rickard går mot mig. För det är ju ingen annan i huset så det måste ju vara Rickard tänkte jag.
Jag vänder mig om och där står han. Han ställer sig nära mig och lägger sina händer på min midja och drar mig till sig. Jag har fortfarande solglasögonen på mig så han kan inte se skräcken i mina ögon.
- Skulle du kunna hjälpa mig lite i köket så det blir klart tills mamma kommer hem? Säger han tyst i mitt öra.
Jag sväljer hårt men det känns som att jag har en stor geléklump i halsen och sväljer igen.
- Vi-visst, stammar jag fram.
Fortsättningen kommer ...
Rickard. Jag hade nästan glömt bort honom. Mitt nya rum var så fint och jag var så nöjd med det att det hade ätit upp tanken på att Rickard ens existerade. Då kom tanken tillbaka till mig igen. Varför hade han betett sig så konstigt på macken? Eller hade jag blivit helt störd i huvudet och börjat hallucinera nu också? Nej, jag kan inte ha drömt.
Jag tar på mig skorna igen och går ut ur mitt rum och börjar titta runt i huset. När jag gått ut ur mitt rum så går jag förbi ett litet rum som ligger mellan mitt rum och det stora badrummet. Det är helt tomt och jag kan inte komma på vad det ska vara för rum. Eftersom att det rummet inte var särskilt intressant så går jag vidare till badrummet som jag inte hann gå in i. Badrummet är stort och har klinker med golvvärme och svart kakel med blommönster på väggarna. Det är spotlights i taket och i spegeln ovanför handfatet. Det finns en dusch längst in i det högra hörnet och ett bubbelbadkar som är hörnformat i det vänstra hörnet längst in i badrummet. Jag går ut igen och går förbi mammas och Rickards sovrum. Sängen står där, obäddad, och deras andra möbler står lite huller om buller så jag bryr mig inte om att gå in där men jag ser att de har en fin vinröd fondtapet på väggen som stängen står mot. Resten av väggarna är vita.
När jag kommer ner till undervåningen så ser jag att Rickard håller på att plocka upp porslinet och ställa det i rätt skåp i köket. Men jag ser inte till mamma.
- Var är mamma? Frågar jag, rädd för att han ska bete sig konstigt igen. Helst ville jag inte fråga honom något alls men jag var tvungen.
- Hon gick till matbutiken för att köpa lite lunch till oss. Hon tänkte att du kanske skulle följt med henne men jag tyckte att du skulle få gå runt i huset och känna dig lite hemma innan du går till matbutiken så det inte blir för mycket för dig att ta in. Svarar Rickard med ett leende.
Han verkade inte alls konstig nu. Nu var det som att ingenting hade hänt. Hade jag drömt i alla fall?
Jag börjar gå in i vardagsrummet eftersom att jag inte riktigt hunnit se det ännu men jag hör hur Rickard går mot mig. För det är ju ingen annan i huset så det måste ju vara Rickard tänkte jag.
Jag vänder mig om och där står han. Han ställer sig nära mig och lägger sina händer på min midja och drar mig till sig. Jag har fortfarande solglasögonen på mig så han kan inte se skräcken i mina ögon.
- Skulle du kunna hjälpa mig lite i köket så det blir klart tills mamma kommer hem? Säger han tyst i mitt öra.
Jag sväljer hårt men det känns som att jag har en stor geléklump i halsen och sväljer igen.
- Vi-visst, stammar jag fram.
Fortsättningen kommer ...
storstadstjejen del 4
Har du missat de tre första delarna? Läs del 1 här, del 2 här och del 3 här.
När jag går upp för trappan och kommer in i huset så möts jag av en trappa som är rakt framför mig och leder till övervåningen, köket till vänster och vardagsrummet till höger. Huset är ljust och öppet och mamma står i hallen och ordnar med skohyllan. Jag behåller mina ballerinaskor på tills vi städat på golvet efter flyttfirman som gått in och ut med sina smutsiga skor.
- Kom, jag ska visa dig. Säger mamma och tar min hand och drar med mig upp för trappan.
När vi kommer upp på övervåningen så finns det ett lite mindre rum till vänster som är fyllt med kontorsgrejer. Direkt till höger ligger mammas och Rickards sovrum och bredvid det ett ganska stort badrum. Längst bort är mitt rum. Ett ganska stort och ljust rum som passar min stil perfekt. Tapeten som jag valt sitter på väggarna, en gräddvit tapet med glänsande och snirklande blomrankor som syns svagt. Min nya stora säng står mot väggen till vänster och mitt skrivbord står mot väggen till höger. Mamma har även ställt in mitt fina sminkbord som är av 1800-tals stil och är målat i vitt. Mina två resväskor står där också som innehåller alla mina saker. Kläderna ligger i kartonger på golvet framför den stora garderoben.
- Jag har städat här inne så du måste ta av dig skorna. Säger mamma och ler mot mig. Hon låter mig ta in allting och går inte för fort fram.
Jag tar av mig skorna och ställer de precis innanför tröskeln på det mörka trägolvet. Jag går in i rummet och sätter mig på sängen som är bäddad och tittar på varje liten detalj i rummet.
- Det är så fint mamma! Jag gillar det verkligen! Säger jag till henne och ler. Jag ser att hon slappnar av lite och oron, över ifall jag skulle gilla det eller inte, släpper från hennes axlar.
- Åh, vad bra gumman! Ditt rum är det enda som är klart för inflyttning redan nu. Jag tänkte att du kanske skulle känna dig mer välkommen då. Jag vet att det här är jobbigt för dig och då ville jag bara göra situationen så lätt för dig som möjligt. Jag är glad att du gillar det. Du ska få vara ifred en stund och kolla runt i huset så du får bekanta dig lite, jag måste hjälpa Rickard att packa upp. Säger mamma och går ut ur mitt rum.
Fortsättningen kommer ...
När jag går upp för trappan och kommer in i huset så möts jag av en trappa som är rakt framför mig och leder till övervåningen, köket till vänster och vardagsrummet till höger. Huset är ljust och öppet och mamma står i hallen och ordnar med skohyllan. Jag behåller mina ballerinaskor på tills vi städat på golvet efter flyttfirman som gått in och ut med sina smutsiga skor.
- Kom, jag ska visa dig. Säger mamma och tar min hand och drar med mig upp för trappan.
När vi kommer upp på övervåningen så finns det ett lite mindre rum till vänster som är fyllt med kontorsgrejer. Direkt till höger ligger mammas och Rickards sovrum och bredvid det ett ganska stort badrum. Längst bort är mitt rum. Ett ganska stort och ljust rum som passar min stil perfekt. Tapeten som jag valt sitter på väggarna, en gräddvit tapet med glänsande och snirklande blomrankor som syns svagt. Min nya stora säng står mot väggen till vänster och mitt skrivbord står mot väggen till höger. Mamma har även ställt in mitt fina sminkbord som är av 1800-tals stil och är målat i vitt. Mina två resväskor står där också som innehåller alla mina saker. Kläderna ligger i kartonger på golvet framför den stora garderoben.
- Jag har städat här inne så du måste ta av dig skorna. Säger mamma och ler mot mig. Hon låter mig ta in allting och går inte för fort fram.
Jag tar av mig skorna och ställer de precis innanför tröskeln på det mörka trägolvet. Jag går in i rummet och sätter mig på sängen som är bäddad och tittar på varje liten detalj i rummet.
- Det är så fint mamma! Jag gillar det verkligen! Säger jag till henne och ler. Jag ser att hon slappnar av lite och oron, över ifall jag skulle gilla det eller inte, släpper från hennes axlar.
- Åh, vad bra gumman! Ditt rum är det enda som är klart för inflyttning redan nu. Jag tänkte att du kanske skulle känna dig mer välkommen då. Jag vet att det här är jobbigt för dig och då ville jag bara göra situationen så lätt för dig som möjligt. Jag är glad att du gillar det. Du ska få vara ifred en stund och kolla runt i huset så du får bekanta dig lite, jag måste hjälpa Rickard att packa upp. Säger mamma och går ut ur mitt rum.
Fortsättningen kommer ...
storstadstjejen del 3
Har du missat de två första delarna? Läs del 1 här och del 2 här.
Jag sluter ögonen igen, startar återigen musiken och märker att Rickard sätter sig i bilen. Men jag försöker att inte tänka på det. Det enda som snurrar i mitt huvud är varför han betedde sig sådär. Jag kan inte sortera ut tankarna på grund av den chocken som uppstod när han betedde sig så.
Jag öppnar min Cola-flaska och tar en klunk och känner hur mina ögon tåras. Det måste vara chocken. Varför gjorde han så? Jag förstår ingenting. Jag tittar ut genom bilrutan och försöker tänka på annat. Fokuserar på varje ord och minsta lilla instrument i låtarna som spelas ur mina hörlurar.
Efter en stund så märker jag att vi börjar sakta in och jag öppnar ögonen. Jag måste ha somnat till igen. Utanför så ser jag hur vi åker förbi flera stora gårdar med hus och vissa har hästar och kor, och alla husen är inte röda med vita knutar. Mamma märker att jag vaknat till liv igen.
- Hur går det? Vi är snart framme, det är inte långt kvar nu, säger hon med ett leende på läpparna.
Jag svarar inte. Jag är rädd att min röst ska brista och jag ska börja storgråta här i bilen för att jag fortfarande inte smält det som hände på macken. Ska jag berätta något för mamma?
Till slut så ser jag ett vitt hus med en fin gård.
- Där är det! Visst är det fint? utbrister mamma och pekar på det vita huset och har ett lika stort leende som barn på julafton.
- Ja, verkligen mamma! Jättefint. Svarar jag utan att försöka låta som att jag snart ska börja gråta.
Rickard svänger in på gården och parkerar bilen precis nedanför trappan som går upp till verandan som löper längs hela framsidan på huset. Precis som i amerikanska filmer.
Jag kliver ur bilen och känner hur mina lår fastnat i lädret på bilsätet och det känns som att ett lager hud sitter kvar där. Jag avskyr läderklädsel i bilar på sommaren när man har shorts. Fast det är inte så mycket bättre med läderklädsel på vintern heller för då är det som att sätta sig på ett isblock och man får be till gudarna att man inte får urinvägsinfektion.
Mamma och Rickard börjar bära in alla väskor och några kartonger som vi hade med oss i bilen. Resten är redan inne i huset tack vare en flyttfirma.
Jag ser mig omkring på gården. Den är ganska stor, men inte alltför stor. Ganska lagom faktiskt. Jag går omkring och tittar för att lägga märke till varje liten detalj. Bara för att försöka hålla tårarna tillbaka en stund till.
- Johanna, jag måste visa dig ditt rum! Du kommer att älska det! Hör jag hur mamma ropar från framsidan.
- Jag kommer! Ropar jag tillbaka och funderar på om hon hörde mig och börjar gå tillbaka till framsidan.
Fortsättningen kommer ...
Jag sluter ögonen igen, startar återigen musiken och märker att Rickard sätter sig i bilen. Men jag försöker att inte tänka på det. Det enda som snurrar i mitt huvud är varför han betedde sig sådär. Jag kan inte sortera ut tankarna på grund av den chocken som uppstod när han betedde sig så.
Jag öppnar min Cola-flaska och tar en klunk och känner hur mina ögon tåras. Det måste vara chocken. Varför gjorde han så? Jag förstår ingenting. Jag tittar ut genom bilrutan och försöker tänka på annat. Fokuserar på varje ord och minsta lilla instrument i låtarna som spelas ur mina hörlurar.
Efter en stund så märker jag att vi börjar sakta in och jag öppnar ögonen. Jag måste ha somnat till igen. Utanför så ser jag hur vi åker förbi flera stora gårdar med hus och vissa har hästar och kor, och alla husen är inte röda med vita knutar. Mamma märker att jag vaknat till liv igen.
- Hur går det? Vi är snart framme, det är inte långt kvar nu, säger hon med ett leende på läpparna.
Jag svarar inte. Jag är rädd att min röst ska brista och jag ska börja storgråta här i bilen för att jag fortfarande inte smält det som hände på macken. Ska jag berätta något för mamma?
Till slut så ser jag ett vitt hus med en fin gård.
- Där är det! Visst är det fint? utbrister mamma och pekar på det vita huset och har ett lika stort leende som barn på julafton.
- Ja, verkligen mamma! Jättefint. Svarar jag utan att försöka låta som att jag snart ska börja gråta.
Rickard svänger in på gården och parkerar bilen precis nedanför trappan som går upp till verandan som löper längs hela framsidan på huset. Precis som i amerikanska filmer.
Jag kliver ur bilen och känner hur mina lår fastnat i lädret på bilsätet och det känns som att ett lager hud sitter kvar där. Jag avskyr läderklädsel i bilar på sommaren när man har shorts. Fast det är inte så mycket bättre med läderklädsel på vintern heller för då är det som att sätta sig på ett isblock och man får be till gudarna att man inte får urinvägsinfektion.
Mamma och Rickard börjar bära in alla väskor och några kartonger som vi hade med oss i bilen. Resten är redan inne i huset tack vare en flyttfirma.
Jag ser mig omkring på gården. Den är ganska stor, men inte alltför stor. Ganska lagom faktiskt. Jag går omkring och tittar för att lägga märke till varje liten detalj. Bara för att försöka hålla tårarna tillbaka en stund till.
- Johanna, jag måste visa dig ditt rum! Du kommer att älska det! Hör jag hur mamma ropar från framsidan.
- Jag kommer! Ropar jag tillbaka och funderar på om hon hörde mig och börjar gå tillbaka till framsidan.
Fortsättningen kommer ...
storstadstjejen del 2
Om du har missat del 1, eller vill ha en påminnelse om hur det slutade, så finns inlägget här.
Långsamt ser jag hur civilisationen försvinner bakom mig och inser mer och mer att det verkligen är sant. Det är ingen dröm. Jag sluter ögonen och njuter av musiken som rör sig harmoniskt ut genom mina hörlurar och in till mina trumhinnor. Jag måste ha slumrat till en stund för när jag öppnar ögonen igen så känner jag inte igen mig. Mamma säger något men volymen på min musik gör att det bara är något dovt ljud i bakgrunden. Jag stänger av musiken och frågade om hon pratade med mig.
- Vill du ha någon dricka eller något? För snart åker vi förbi den sista macken innan vi är framme så det är sista chansen ifall du vill ha något, säger mamma som har vänt sig bakåt åt mitt håll för att jag ska höra bättre genom bruset som blir när däcken rullar på vägen.
- Ja, stanna på den macken, svarar jag. Hur ska jag klara av en timmas bilresa utan Coca Cola eller godis. Jag startar musiken och sluter återigen mina ögon. Men har sänkt volymen lite så jag ska höra när mamma eller Rickard meddelar att vi är framme på macken.
Tappade tidsuppfattningen men efter en stund så känner jag hur vi saktar in och jag öppnar ögonen. Mamma lägger en hand på min axel och säger att vi är framme vid macken nu. Hon såg antagligen inte att jag redan hade öppnat ögonen genom mina solglasögon.
Mamma sitter kvar i bilen och Rickard går före mig in till macken. Han har en tajt t-shirt som stramar åt över hans muskler och jag kan inte låta bli att titta även om jag inte tänker på det för att jag går i andra tankar.
Väl inne på macken så letar jag direkt reda på kylskåpet där de förvarar Coca Cola sedan går jag till godishyllan där Rickard också står.
- Vad tror du att mamma vill ha för godis? frågar han mig.
- Hon brukar alltid äta upp mina Ahlgrens Bilar när jag köpt såna så köp det åt henne, svarar jag och tar en påse med Winegum och går till kassakön.
Vi måste kommit mitt uppe i en rusch för det är väldigt mycket folk för att vara en sådan liten mack. Jag antar att det är många som ska åka till landet och handlar lite godis inför den långa och tråkiga resan som de har framför sig innan de kommer fram till deras sommarstuga eller liknande.
Jag ser i spegelbilden som bildas i mina solglasögon att någon ställer sig bakom mig men jag tänker inte så mycket på det. Jag tänker på så mycket annat. Plötsligt känner jag hur någon närmar sig mig och jag ser i speglingen att någon böjer sig ner som för att viska något i mitt öra.
- Jag kan betala det där, säger någon med låg röst.
Jag uppfattar inte vem det är och stelnar till som en staty. Det enda jag kan tänka på är om jag ska vända mig om eller inte, men innan jag hinner tänka klart den tanken så vänder jag mig hastigt om och inser att det är Rickard som stått bakom mig. Det enda jag kan förmå mig att göra är att lämna över sakerna jag har i händerna till honom och gå ut till bilen igen. I det här tillfället är jag glad att inte Rickard kan se mina ögon som skulle återspegla rädsla och chock över hans beteende. Jag sätter mig i bilen. Mamma säger inget och jag säger inget.
Fortsättningen kommer...
Långsamt ser jag hur civilisationen försvinner bakom mig och inser mer och mer att det verkligen är sant. Det är ingen dröm. Jag sluter ögonen och njuter av musiken som rör sig harmoniskt ut genom mina hörlurar och in till mina trumhinnor. Jag måste ha slumrat till en stund för när jag öppnar ögonen igen så känner jag inte igen mig. Mamma säger något men volymen på min musik gör att det bara är något dovt ljud i bakgrunden. Jag stänger av musiken och frågade om hon pratade med mig.
- Vill du ha någon dricka eller något? För snart åker vi förbi den sista macken innan vi är framme så det är sista chansen ifall du vill ha något, säger mamma som har vänt sig bakåt åt mitt håll för att jag ska höra bättre genom bruset som blir när däcken rullar på vägen.
- Ja, stanna på den macken, svarar jag. Hur ska jag klara av en timmas bilresa utan Coca Cola eller godis. Jag startar musiken och sluter återigen mina ögon. Men har sänkt volymen lite så jag ska höra när mamma eller Rickard meddelar att vi är framme på macken.
Tappade tidsuppfattningen men efter en stund så känner jag hur vi saktar in och jag öppnar ögonen. Mamma lägger en hand på min axel och säger att vi är framme vid macken nu. Hon såg antagligen inte att jag redan hade öppnat ögonen genom mina solglasögon.
Mamma sitter kvar i bilen och Rickard går före mig in till macken. Han har en tajt t-shirt som stramar åt över hans muskler och jag kan inte låta bli att titta även om jag inte tänker på det för att jag går i andra tankar.
Väl inne på macken så letar jag direkt reda på kylskåpet där de förvarar Coca Cola sedan går jag till godishyllan där Rickard också står.
- Vad tror du att mamma vill ha för godis? frågar han mig.
- Hon brukar alltid äta upp mina Ahlgrens Bilar när jag köpt såna så köp det åt henne, svarar jag och tar en påse med Winegum och går till kassakön.
Vi måste kommit mitt uppe i en rusch för det är väldigt mycket folk för att vara en sådan liten mack. Jag antar att det är många som ska åka till landet och handlar lite godis inför den långa och tråkiga resan som de har framför sig innan de kommer fram till deras sommarstuga eller liknande.
Jag ser i spegelbilden som bildas i mina solglasögon att någon ställer sig bakom mig men jag tänker inte så mycket på det. Jag tänker på så mycket annat. Plötsligt känner jag hur någon närmar sig mig och jag ser i speglingen att någon böjer sig ner som för att viska något i mitt öra.
- Jag kan betala det där, säger någon med låg röst.
Jag uppfattar inte vem det är och stelnar till som en staty. Det enda jag kan tänka på är om jag ska vända mig om eller inte, men innan jag hinner tänka klart den tanken så vänder jag mig hastigt om och inser att det är Rickard som stått bakom mig. Det enda jag kan förmå mig att göra är att lämna över sakerna jag har i händerna till honom och gå ut till bilen igen. I det här tillfället är jag glad att inte Rickard kan se mina ögon som skulle återspegla rädsla och chock över hans beteende. Jag sätter mig i bilen. Mamma säger inget och jag säger inget.
Fortsättningen kommer...
storstadstjejen del 1
Tänkte börja skriva på en novell, eller vad man nu ska kalla det för. Jag vet inte hur lång den kommer att bli, oftast är ju noveller korta men. Ja, vi får se.
- Vi måste åka nu, Johanna! hör jag mamma ropa nerifrån hallen. Hennes röst ekar i det alldeles tomma huset som bara för några veckor sen var fullt med möbler. Tanken på att flytta har fortfarande inte sjunkit in riktigt och jag får nästan gåshud bara jag tänker på det. Flytta till landet. Jag, Johanna som är 17 år och uppväxt i storstan ska flytta till landet.
När jag tänker på landet så föreställer jag mig röda, nästintill fallfärdiga, hus med vita knutar som står på stora gårdar och det är flera kilometer till närmsta granne. Det luktar ko och häst och det är massor med insekter och annat äckligt. Men mamma har försökt intala mig att det inte alls är så. Jag är den enda som inte har varit i det nya huset på landet.
- Kom igen nu, Johanna! ropar Rickard, som är mammas nya kille och är nästan 10 år yngre än mamma vilket inte märks eftersom att mamma är väldigt ungdomlig av sig och ser verkligen inte gammal ut. Fast hon är ju trots allt bara 35. Rickard är faktiskt helt okej. Trevlig och rolig. Vältränad och har de där pigmenten som gör att han blir brun av att vara ute i solen i 5 minuter på sommaren, det är orättvist! Sen ser han ganska bra ut också. Jag kanske är galen som tänker så om mammas kille men vem bryr sig.
I fem minuter har jag nu stått i mitt rum, mitt tomma rum, som jag är uppväxt i. Jag ska lämna det här rummet nu. Mitt rum ska bli någon annans. Jag ryser av tanken och går ut ur rummet, nerför trappan och kommer ner till hallen där mamma och Rickard står med ett leende på läpparna. Det syns i deras ögon hur jobbigt jag tycker att det här är. Lämna stan, shoppingen, caféerna och mina tjejkompisar. Jag uppskattar i alla fall att de förstår att det är jobbigt för mig och inte är som många andra föräldrar som bara bryr sig om vad de själva vill och låter barnen hänga med som tomburkar gör efter bilen när vissa gifter sig.
Anledningen till att tanken på att flytta ens uppstod var för att mamma har fått ett nytt jobb utanför stan och om vi flyttar till landet skulle Rickard slippa pendla till jobbet varje dag och eftersom att skolan inte fungerar för mig så har Rickard även ordnat ett jobb åt mig på matbutiken som ligger i byn. Hellre ett jobb på en matbutik än att sitta hemma och deppa över att man inte bor i stan längre. Dessutom får jag ju pengar som gör att jag kan åka in till stan och träffa vännerna då och då i alla fall.
Jag går ut genom dörren, som jag antagligen aldrig mer kommer att gå igenom, kommer ut i sommarvärmen och solljuset och sätter mig i bilen. Bilen, som är en stor Volvo, luktar nytt läder och fräscht helt enkelt. Även om rutorna i baksätet är tonade så tar jag på mig solglasögonen. För då får jag en känsla av att jag får vara för mig själv en stund, även om jag faktiskt inte är ensam i bilen. Jag ser hur Rickard låser dörren och kommer och sätter sig i bilen. Det märks att han tycker att det är skönt att äntligen få komma iväg. Han tittar på mamma, ler och kysser henne. Hon ler tillbaka och startar radion. Men jag sätter i hörlurarna, startar min egen musik och tittar ut genom bilrutan. Jag försöker låta bli att tänka på att mitt hem som jag är uppväxt i försvinner bakom mig.
Fortsättningen kommer!
- Vi måste åka nu, Johanna! hör jag mamma ropa nerifrån hallen. Hennes röst ekar i det alldeles tomma huset som bara för några veckor sen var fullt med möbler. Tanken på att flytta har fortfarande inte sjunkit in riktigt och jag får nästan gåshud bara jag tänker på det. Flytta till landet. Jag, Johanna som är 17 år och uppväxt i storstan ska flytta till landet.
När jag tänker på landet så föreställer jag mig röda, nästintill fallfärdiga, hus med vita knutar som står på stora gårdar och det är flera kilometer till närmsta granne. Det luktar ko och häst och det är massor med insekter och annat äckligt. Men mamma har försökt intala mig att det inte alls är så. Jag är den enda som inte har varit i det nya huset på landet.
- Kom igen nu, Johanna! ropar Rickard, som är mammas nya kille och är nästan 10 år yngre än mamma vilket inte märks eftersom att mamma är väldigt ungdomlig av sig och ser verkligen inte gammal ut. Fast hon är ju trots allt bara 35. Rickard är faktiskt helt okej. Trevlig och rolig. Vältränad och har de där pigmenten som gör att han blir brun av att vara ute i solen i 5 minuter på sommaren, det är orättvist! Sen ser han ganska bra ut också. Jag kanske är galen som tänker så om mammas kille men vem bryr sig.
I fem minuter har jag nu stått i mitt rum, mitt tomma rum, som jag är uppväxt i. Jag ska lämna det här rummet nu. Mitt rum ska bli någon annans. Jag ryser av tanken och går ut ur rummet, nerför trappan och kommer ner till hallen där mamma och Rickard står med ett leende på läpparna. Det syns i deras ögon hur jobbigt jag tycker att det här är. Lämna stan, shoppingen, caféerna och mina tjejkompisar. Jag uppskattar i alla fall att de förstår att det är jobbigt för mig och inte är som många andra föräldrar som bara bryr sig om vad de själva vill och låter barnen hänga med som tomburkar gör efter bilen när vissa gifter sig.
Anledningen till att tanken på att flytta ens uppstod var för att mamma har fått ett nytt jobb utanför stan och om vi flyttar till landet skulle Rickard slippa pendla till jobbet varje dag och eftersom att skolan inte fungerar för mig så har Rickard även ordnat ett jobb åt mig på matbutiken som ligger i byn. Hellre ett jobb på en matbutik än att sitta hemma och deppa över att man inte bor i stan längre. Dessutom får jag ju pengar som gör att jag kan åka in till stan och träffa vännerna då och då i alla fall.
Jag går ut genom dörren, som jag antagligen aldrig mer kommer att gå igenom, kommer ut i sommarvärmen och solljuset och sätter mig i bilen. Bilen, som är en stor Volvo, luktar nytt läder och fräscht helt enkelt. Även om rutorna i baksätet är tonade så tar jag på mig solglasögonen. För då får jag en känsla av att jag får vara för mig själv en stund, även om jag faktiskt inte är ensam i bilen. Jag ser hur Rickard låser dörren och kommer och sätter sig i bilen. Det märks att han tycker att det är skönt att äntligen få komma iväg. Han tittar på mamma, ler och kysser henne. Hon ler tillbaka och startar radion. Men jag sätter i hörlurarna, startar min egen musik och tittar ut genom bilrutan. Jag försöker låta bli att tänka på att mitt hem som jag är uppväxt i försvinner bakom mig.
Fortsättningen kommer!
