storstadstjejen del 5
Har du missat de fyra första delarna? Läs del 1 här, del 2 här, del 3 här och del 4 här.
Rickard. Jag hade nästan glömt bort honom. Mitt nya rum var så fint och jag var så nöjd med det att det hade ätit upp tanken på att Rickard ens existerade. Då kom tanken tillbaka till mig igen. Varför hade han betett sig så konstigt på macken? Eller hade jag blivit helt störd i huvudet och börjat hallucinera nu också? Nej, jag kan inte ha drömt.
Jag tar på mig skorna igen och går ut ur mitt rum och börjar titta runt i huset. När jag gått ut ur mitt rum så går jag förbi ett litet rum som ligger mellan mitt rum och det stora badrummet. Det är helt tomt och jag kan inte komma på vad det ska vara för rum. Eftersom att det rummet inte var särskilt intressant så går jag vidare till badrummet som jag inte hann gå in i. Badrummet är stort och har klinker med golvvärme och svart kakel med blommönster på väggarna. Det är spotlights i taket och i spegeln ovanför handfatet. Det finns en dusch längst in i det högra hörnet och ett bubbelbadkar som är hörnformat i det vänstra hörnet längst in i badrummet. Jag går ut igen och går förbi mammas och Rickards sovrum. Sängen står där, obäddad, och deras andra möbler står lite huller om buller så jag bryr mig inte om att gå in där men jag ser att de har en fin vinröd fondtapet på väggen som stängen står mot. Resten av väggarna är vita.
När jag kommer ner till undervåningen så ser jag att Rickard håller på att plocka upp porslinet och ställa det i rätt skåp i köket. Men jag ser inte till mamma.
- Var är mamma? Frågar jag, rädd för att han ska bete sig konstigt igen. Helst ville jag inte fråga honom något alls men jag var tvungen.
- Hon gick till matbutiken för att köpa lite lunch till oss. Hon tänkte att du kanske skulle följt med henne men jag tyckte att du skulle få gå runt i huset och känna dig lite hemma innan du går till matbutiken så det inte blir för mycket för dig att ta in. Svarar Rickard med ett leende.
Han verkade inte alls konstig nu. Nu var det som att ingenting hade hänt. Hade jag drömt i alla fall?
Jag börjar gå in i vardagsrummet eftersom att jag inte riktigt hunnit se det ännu men jag hör hur Rickard går mot mig. För det är ju ingen annan i huset så det måste ju vara Rickard tänkte jag.
Jag vänder mig om och där står han. Han ställer sig nära mig och lägger sina händer på min midja och drar mig till sig. Jag har fortfarande solglasögonen på mig så han kan inte se skräcken i mina ögon.
- Skulle du kunna hjälpa mig lite i köket så det blir klart tills mamma kommer hem? Säger han tyst i mitt öra.
Jag sväljer hårt men det känns som att jag har en stor geléklump i halsen och sväljer igen.
- Vi-visst, stammar jag fram.
Fortsättningen kommer ...
Rickard. Jag hade nästan glömt bort honom. Mitt nya rum var så fint och jag var så nöjd med det att det hade ätit upp tanken på att Rickard ens existerade. Då kom tanken tillbaka till mig igen. Varför hade han betett sig så konstigt på macken? Eller hade jag blivit helt störd i huvudet och börjat hallucinera nu också? Nej, jag kan inte ha drömt.
Jag tar på mig skorna igen och går ut ur mitt rum och börjar titta runt i huset. När jag gått ut ur mitt rum så går jag förbi ett litet rum som ligger mellan mitt rum och det stora badrummet. Det är helt tomt och jag kan inte komma på vad det ska vara för rum. Eftersom att det rummet inte var särskilt intressant så går jag vidare till badrummet som jag inte hann gå in i. Badrummet är stort och har klinker med golvvärme och svart kakel med blommönster på väggarna. Det är spotlights i taket och i spegeln ovanför handfatet. Det finns en dusch längst in i det högra hörnet och ett bubbelbadkar som är hörnformat i det vänstra hörnet längst in i badrummet. Jag går ut igen och går förbi mammas och Rickards sovrum. Sängen står där, obäddad, och deras andra möbler står lite huller om buller så jag bryr mig inte om att gå in där men jag ser att de har en fin vinröd fondtapet på väggen som stängen står mot. Resten av väggarna är vita.
När jag kommer ner till undervåningen så ser jag att Rickard håller på att plocka upp porslinet och ställa det i rätt skåp i köket. Men jag ser inte till mamma.
- Var är mamma? Frågar jag, rädd för att han ska bete sig konstigt igen. Helst ville jag inte fråga honom något alls men jag var tvungen.
- Hon gick till matbutiken för att köpa lite lunch till oss. Hon tänkte att du kanske skulle följt med henne men jag tyckte att du skulle få gå runt i huset och känna dig lite hemma innan du går till matbutiken så det inte blir för mycket för dig att ta in. Svarar Rickard med ett leende.
Han verkade inte alls konstig nu. Nu var det som att ingenting hade hänt. Hade jag drömt i alla fall?
Jag börjar gå in i vardagsrummet eftersom att jag inte riktigt hunnit se det ännu men jag hör hur Rickard går mot mig. För det är ju ingen annan i huset så det måste ju vara Rickard tänkte jag.
Jag vänder mig om och där står han. Han ställer sig nära mig och lägger sina händer på min midja och drar mig till sig. Jag har fortfarande solglasögonen på mig så han kan inte se skräcken i mina ögon.
- Skulle du kunna hjälpa mig lite i köket så det blir klart tills mamma kommer hem? Säger han tyst i mitt öra.
Jag sväljer hårt men det känns som att jag har en stor geléklump i halsen och sväljer igen.
- Vi-visst, stammar jag fram.
Fortsättningen kommer ...
Kommentarer
Trackback
