storstadstjejen del 15

Har du missat de andra delarna?
Du hittar dem här --> LÄNK!



Veckorna går och jag börjar jobba på matbutiken men jobbar mest bara förmiddagar mellan sju och ett på dagen så jag har ändå några timmar i solen. Jag jobbar heller inte helger, men får ändå bra betalt. Mesta delen av tiden som jag inte spenderar i butiken, spenderar jag med Jakob. Hemma hos honom, i hans pool och ute på hans gård. Där vi ligger och solar och pratar.
Hemma så är allting normalt men jag är fortfarande rädd för att Rickard ska bete sig sådär konstigt igen. Men allt oftare så får jag för mig att det är mig det är fel på. Att jag hallucinerat och bara inbillat mig allting. Det har lett till att jag har börjat tro på det.

Det är lördag och solen är uppe som vanligt och det är varmt. Jakob har sovit hos mig inatt. Innan har vi bara sovit hos honom. Det finns en sak som jag inte berättat för Jakob, och det är Rickard. Hur han betett sig mot mig. Anledningen till att jag inte velat säga något är för att jag är rädd för att jag bara ska ha inbillat mig det och att Jakob ska tro att jag är helt störd i huvudet och aldrig mer ska vilja träffa mig. Även om jag verkligen litar på honom så har jag bara känt honom i några veckor och jag vill vara säker på att jag verkligen inte inbillar mig om Rickards beteende mot mig innan jag säger något. Jakob sover fortfarande när jag ligger och tänker på det här. Men till slut känner jag hur min jag börjar bli hungrig så jag kysser honom på kinden och puttar lite på honom för att han ska vakna. Han är så söt när han är nyvaken och jag kan inte låta bli att le när jag ser att han öppnar ögonen. Jag kysser honom på munnen och kliver upp och tar på mig kläder och går sen ner i köket med Jakob strax bakom mig. Det är värst vad killar är snabba på att göra sig i ordning då, tänker jag för mig själv och önskar att man kunde haft deras superspeed.

Efter frukosten så går vi ut och lägger oss på en filt ute på gräsmattan på våran gård och solar. Jakob går in och hämtar vatten åt oss efter en stund i solen för att vi inte ska avlida av vätskebrist i den här värmen. Men när han kommer tillbaka så skvätter han vatten på mig, som nästan somnat till, vilket skrämmer livet ur mig och jag skriker rakt ut för att det är kallt och för att jag blev rädd. Han skrattar och lägger sig över mig och jag svär en ramsa samtidigt som jag ler och börjar skratta jag med. Vi kysser varandra och jag ser i ögonvrån hur Rickard står och tittar på oss från garaget på andra sidan gården. Det skrämmer mig lite så jag slutar skratta och blir helt stel.

- Vad är det? Har jag gjort något? Frågar Jakob oroligt.
- Nej, det är inte du. Det är bara det att Rickard har betett sig lite konstigt mot mig sen vi flyttade hit. Svarar jag honom utan att titta på Rickard så att han inte märker att vi pratar om honom.
- Vad har han gjort? Jag märkte att han var lite dryg och så mot mig när jag var här första gången.
- Det känns bara som att jag har inbillat mig det. Har haft en del konstiga drömmar på senaste så det har säkert bara varit en dröm. Men det var dock konstigt att han var så dryg mot dig för han är inte sån. Han är jättetrevlig. Eller har i alla fall varit det. Men nu pratar vi inte om det! Säger jag och avslutar den konversationen.

På kvällen är jag ensam och ska även sova ensam för första gången på flera veckor nu. Det gör mig lite ledsen men Jakob skulle hjälpa sin pappa med en bil under kvällen och sen skulle han upp tidigt imorgon bitti och jobba i några timmar. Men sen skulle vi träffas igen.
Mamma är hos en tjejkompis och fikar och Rickard sitter i vardagsrummet och tittar på teve. Jag hör i alla fall ljudet från teven upp till mitt rum. I min säng sitter jag och skriver i min blogg om mina dagar med Jakob. Hur underbar han är och hur jag känner att jag börjar bli mer och mer kär i honom för varje dag som går. Men på ett sätt så är jag rädd att han ska vara för perfekt för att det ska vara sant. Även om det är tankar som man inte vill tänka så dyker de ändå upp och det kan nog vara hälsosamt så man inte blir helt chockad när man står där ensam själv till slut och faktiskt inser att det var för bra för att vara sant. Men jag tänker inte ge upp för det! Han är ju trots allt en bra person.
Mitt i allt skrivande om hur jag känner så dyker Rickard upp i dörren. Jag har inte ens hört att han gått i trappan och han skrämmer mig återigen.



Fortsättningen kommer ...



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

theperfectlife

Jag är en tjej som är inne på sitt 18e levnadsår. Den här bloggen skapade jag för att få skriva av mig, få skriva om saker som jag måste få skriva ut för att må bättre inombords. Det jag skriver om är mitt liv, mina känslor, mina tankar och mina problem.

RSS 2.0