storstadstjejen del 17 - sista delen!
Har du missat de andra delarna?
Du hittar dem här --> LÄNK!
På morgonen vaknar jag av att jag får ett sms från Jakob där han meddelar att han kommer att komma till mig när han slutat jobbet vilket är vid 13-tiden. Smärtan i ryggen är fortfarande oerhört påtaglig men inte lika mycket som innan jag somnade. Men jag antar att jag kommer få mer ont när jag rör på mig. Jag måste ta mig upp för att äta frukost så jag sätter mig långsamt och försiktigt upp i sängen för att det inte ska göra så ont. Eftersom att jag somnade med kläderna på så är det bara för mig att gå ner till köket. Då kommer jag på att jag måste gå i trappan för att komma ner till köket och jag undrar hur det ska gå med min rygg. Men jag lyckas ta mig ner ganska lindrigt och det tar inte alltför lång stund. Jag ser att Rickard är ute på gården så jag slipper möta honom. I alla fall inte just nu. När jag sitter och äter min frukost och läser mitt horoskop så hör jag hur Rickard kommer in genom ytterdörren. Jag ryser till. Han säger ingenting och det gör inte jag heller. Varför skulle jag vilja prata med en kvinnomisshandlare för?
Efter frukosten så går jag ut och tar av mig till bikini och lägger mig i solen och solar en stund med musik i hörlurarna. Jag vaknar en stund senare och inser att jag sovit en stund vilket antagligen behövdes. Dessutom så inser jag att Jakob snart kommer hit och då blir jag lite gladare. Försöker somna om och sova tills Jakob kommer hit men ligger mest bara och slumrar till lite då och då. Till slut så hör jag en bil som svänger in på våran gård så jag tittar upp och ser att det är Jakobs bil och jag blir genast lycklig.
Han kliver ur bilen och kommer mot mig. Men plötsligt så ser jag att hans leende försvinner till något helt annat.
- Vad har hänt?! Utbrister han och ser nästan helt förstörd ut.
- Vadå? Frågar jag och tittar förvånat på honom och kan inte alls förstå vad han menar.
- Vad har du på ryggen?!
Det var då jag insåg vad han menade. Det hade blivit ett stort märke på min rygg som skiftade i rött och lila. Jag hade inte alls tänkt på att det skulle synas eller att det hade blivit ett blåmärke. Jag tänkte bara på att jag hade ont. Egentligen så ville jag inte berätta något för Jakob men eftersom att han redan hade sett det så var det lika bra att säga som det var. Så det gjorde jag också. Samtidigt som jag satt och berättade om allting så ser jag i hans ögon hur ilskan växer inuti honom. Men jag avråder honom att göra något och jag lovar honom att jag ska anmäla det.
- Du måste anmäla det nu, Johanna. Ber han mig.
- Men då måste vi ju åka in till stan och det tar ju lång tid. Dessutom så kommer Rickard att förstå det och jag är rädd att han ska göra illa mamma under tiden som vi är borta eftersom att hon kommer hinna hem innan vi är tillbaka från stan. Och jag vill inte att mamma ska få panik på jobbet när inte jag kan vara där och lugna henne. Säger jag som sitter och drar upp massa grässtrån ur gräsmattan.
Istället så väntar vi tills mamma kommit hem och Jakob blir åter och återigen ilsken och vill ingenting annat än att slå Rickard sönder och samman men jag får hela tiden lugna honom och försöka övertala honom om att det inte är någon bra idé för det gör inte saken bättre. Under tiden som vi väntar så sitter vi och pratar om massor av saker för att försöka tänka på annat och för att Jakob inte ska flippa ur och gå in och slå ihjäl Rickard. Inte för att jag tror att Jakob är riktigt kapabel till att slå ihjäl någon eftersom att han är för snäll för det.
Solen börjar gå ner och det börjar bli lite småkyligt så jag tar på mig mina kläder igen men vi sitter fortfarande kvar på filten ute på gräsmattan tills mamma kommer hem. Och det gör hon till slut. Nu skulle jag bara tänka ut hur jag skulle förklara det här för mamma. Hon kliver ur bilen och bär samma gamla leende som mamma alltid har och börjar gå mot mig och Jakob. Vi hälsar och jag säger att det är något som jag måste berätta för henne och direkt så antar hon att jag är med barn men jag förklarar att det inte alls är så. Jag börjar förklara för henne hur Rickard har betett sig mot mig senaste veckorna och Jakob får även veta saker som han inte fått veta innan eftersom att jag inte berättat det för honom heller. Jag ser hur mammas leende försvinner mer och mer och hur hennes ögon tåras. Till slut faller hon ihop på knä och kramar om mig hårt och där gråter vi tillsammans.
Mamma stannar kvar ute med oss och ringer polisen. Sen väntar vi bara. Eftersom att vi inte vill att Rickard ska misstänka något om han tittar ut så försöker vi se normala ut och se ut som att vi sitter och pratar om roliga saker.
Efter en stund så anländer polisen och de frågar vad som hänt och jag får förklara allting. Jag säger att Rickard är kvar inne i huset för jag har ju varit här ute hela tiden. Så två poliser går in i huset och den tredje stannar kvar ute med mig för att undersöka mig och titta på mina blåmärken som jag har. Dessutom så får jag berätta mer detaljerat om hans beteende. Vissa saker ville jag ju inte direkt berätta för Jakob och mamma. Jag ser i ögonvrån hur ytterdörren öppnas och ut kommer de två poliserna och Rickard som har handfängsel. Polisen som står med mig flyttar mig bort från bilen och till mamma och Jakob ifall Rickard skulle bli aggressiv. Jag tittar inte på honom. Jag vill aldrig mer se honom. Plötsligt väller det tårar ur mina ögon och jag känner hur Jakob håller min hand och mamma kramar om mig hårt och hon gråter hon med.
Veckor senare så är Rickard häktad för misshandel och våldtäkt och inväntar rättegång. Jag går i terapi för att återkomma till det normala livet efter de här traumatiska händelserna. Jag och Jakob bor bokstavligen hos varandra nuförtiden och vi är med varandra hela tiden förutom när vi jobbar. Trots att det som hänt mig är väldigt traumatiskt så har jag ändå klarat mig ganska bra hittills. Men det är nog mycket tack vare Jakob och min underbara mamma som jag klarat mig så bra. Plus att jag går i terapi som också hjälpt mig.
Något år senare så mår jag bra och träffat fortfarande en psykolog och äter fortfarande mediciner men inte alls så mycket som jag gjorde direkt efter händelsen. Jag och Jakob har båda fått ett fast jobb med en fast inkomst och har en lägenhet inne i stan. Men ofta åker vi ut till hans familj på landet och hälsar på. Mest för att komma bort från storstan. Mamma bor i en lägenhet inte så långt bort från mig och Jakob och där spenderar vi också mycket tid. Vi ville inte bo kvar i huset på grund av allt som hänt och sedan så är det onödigt att ha ett helt hus när man bara bor två personer i det. Så vi sålde huset och istället köpte vi lägenheter i stan för pengarna.
Jag försöker att inte tänka på det som hänt för jag vill mest glömma alltihop. Men det är ändå något som kommer att vara med mig genom hela livet. Jag måste bara lära mig att leva med det. Och det jobbar jag ju som sagt på. Nu ska jag leva livet, jobba och tjäna pengar och spendera mycket tid med min underbara pojkvän och med min underbara mamma.
Det här är INTE en sann historia!
Du hittar dem här --> LÄNK!
På morgonen vaknar jag av att jag får ett sms från Jakob där han meddelar att han kommer att komma till mig när han slutat jobbet vilket är vid 13-tiden. Smärtan i ryggen är fortfarande oerhört påtaglig men inte lika mycket som innan jag somnade. Men jag antar att jag kommer få mer ont när jag rör på mig. Jag måste ta mig upp för att äta frukost så jag sätter mig långsamt och försiktigt upp i sängen för att det inte ska göra så ont. Eftersom att jag somnade med kläderna på så är det bara för mig att gå ner till köket. Då kommer jag på att jag måste gå i trappan för att komma ner till köket och jag undrar hur det ska gå med min rygg. Men jag lyckas ta mig ner ganska lindrigt och det tar inte alltför lång stund. Jag ser att Rickard är ute på gården så jag slipper möta honom. I alla fall inte just nu. När jag sitter och äter min frukost och läser mitt horoskop så hör jag hur Rickard kommer in genom ytterdörren. Jag ryser till. Han säger ingenting och det gör inte jag heller. Varför skulle jag vilja prata med en kvinnomisshandlare för?
Efter frukosten så går jag ut och tar av mig till bikini och lägger mig i solen och solar en stund med musik i hörlurarna. Jag vaknar en stund senare och inser att jag sovit en stund vilket antagligen behövdes. Dessutom så inser jag att Jakob snart kommer hit och då blir jag lite gladare. Försöker somna om och sova tills Jakob kommer hit men ligger mest bara och slumrar till lite då och då. Till slut så hör jag en bil som svänger in på våran gård så jag tittar upp och ser att det är Jakobs bil och jag blir genast lycklig.
Han kliver ur bilen och kommer mot mig. Men plötsligt så ser jag att hans leende försvinner till något helt annat.
- Vad har hänt?! Utbrister han och ser nästan helt förstörd ut.
- Vadå? Frågar jag och tittar förvånat på honom och kan inte alls förstå vad han menar.
- Vad har du på ryggen?!
Det var då jag insåg vad han menade. Det hade blivit ett stort märke på min rygg som skiftade i rött och lila. Jag hade inte alls tänkt på att det skulle synas eller att det hade blivit ett blåmärke. Jag tänkte bara på att jag hade ont. Egentligen så ville jag inte berätta något för Jakob men eftersom att han redan hade sett det så var det lika bra att säga som det var. Så det gjorde jag också. Samtidigt som jag satt och berättade om allting så ser jag i hans ögon hur ilskan växer inuti honom. Men jag avråder honom att göra något och jag lovar honom att jag ska anmäla det.
- Du måste anmäla det nu, Johanna. Ber han mig.
- Men då måste vi ju åka in till stan och det tar ju lång tid. Dessutom så kommer Rickard att förstå det och jag är rädd att han ska göra illa mamma under tiden som vi är borta eftersom att hon kommer hinna hem innan vi är tillbaka från stan. Och jag vill inte att mamma ska få panik på jobbet när inte jag kan vara där och lugna henne. Säger jag som sitter och drar upp massa grässtrån ur gräsmattan.
Istället så väntar vi tills mamma kommit hem och Jakob blir åter och återigen ilsken och vill ingenting annat än att slå Rickard sönder och samman men jag får hela tiden lugna honom och försöka övertala honom om att det inte är någon bra idé för det gör inte saken bättre. Under tiden som vi väntar så sitter vi och pratar om massor av saker för att försöka tänka på annat och för att Jakob inte ska flippa ur och gå in och slå ihjäl Rickard. Inte för att jag tror att Jakob är riktigt kapabel till att slå ihjäl någon eftersom att han är för snäll för det.
Solen börjar gå ner och det börjar bli lite småkyligt så jag tar på mig mina kläder igen men vi sitter fortfarande kvar på filten ute på gräsmattan tills mamma kommer hem. Och det gör hon till slut. Nu skulle jag bara tänka ut hur jag skulle förklara det här för mamma. Hon kliver ur bilen och bär samma gamla leende som mamma alltid har och börjar gå mot mig och Jakob. Vi hälsar och jag säger att det är något som jag måste berätta för henne och direkt så antar hon att jag är med barn men jag förklarar att det inte alls är så. Jag börjar förklara för henne hur Rickard har betett sig mot mig senaste veckorna och Jakob får även veta saker som han inte fått veta innan eftersom att jag inte berättat det för honom heller. Jag ser hur mammas leende försvinner mer och mer och hur hennes ögon tåras. Till slut faller hon ihop på knä och kramar om mig hårt och där gråter vi tillsammans.
Mamma stannar kvar ute med oss och ringer polisen. Sen väntar vi bara. Eftersom att vi inte vill att Rickard ska misstänka något om han tittar ut så försöker vi se normala ut och se ut som att vi sitter och pratar om roliga saker.
Efter en stund så anländer polisen och de frågar vad som hänt och jag får förklara allting. Jag säger att Rickard är kvar inne i huset för jag har ju varit här ute hela tiden. Så två poliser går in i huset och den tredje stannar kvar ute med mig för att undersöka mig och titta på mina blåmärken som jag har. Dessutom så får jag berätta mer detaljerat om hans beteende. Vissa saker ville jag ju inte direkt berätta för Jakob och mamma. Jag ser i ögonvrån hur ytterdörren öppnas och ut kommer de två poliserna och Rickard som har handfängsel. Polisen som står med mig flyttar mig bort från bilen och till mamma och Jakob ifall Rickard skulle bli aggressiv. Jag tittar inte på honom. Jag vill aldrig mer se honom. Plötsligt väller det tårar ur mina ögon och jag känner hur Jakob håller min hand och mamma kramar om mig hårt och hon gråter hon med.
Veckor senare så är Rickard häktad för misshandel och våldtäkt och inväntar rättegång. Jag går i terapi för att återkomma till det normala livet efter de här traumatiska händelserna. Jag och Jakob bor bokstavligen hos varandra nuförtiden och vi är med varandra hela tiden förutom när vi jobbar. Trots att det som hänt mig är väldigt traumatiskt så har jag ändå klarat mig ganska bra hittills. Men det är nog mycket tack vare Jakob och min underbara mamma som jag klarat mig så bra. Plus att jag går i terapi som också hjälpt mig.
Något år senare så mår jag bra och träffat fortfarande en psykolog och äter fortfarande mediciner men inte alls så mycket som jag gjorde direkt efter händelsen. Jag och Jakob har båda fått ett fast jobb med en fast inkomst och har en lägenhet inne i stan. Men ofta åker vi ut till hans familj på landet och hälsar på. Mest för att komma bort från storstan. Mamma bor i en lägenhet inte så långt bort från mig och Jakob och där spenderar vi också mycket tid. Vi ville inte bo kvar i huset på grund av allt som hänt och sedan så är det onödigt att ha ett helt hus när man bara bor två personer i det. Så vi sålde huset och istället köpte vi lägenheter i stan för pengarna.
Jag försöker att inte tänka på det som hänt för jag vill mest glömma alltihop. Men det är ändå något som kommer att vara med mig genom hela livet. Jag måste bara lära mig att leva med det. Och det jobbar jag ju som sagt på. Nu ska jag leva livet, jobba och tjäna pengar och spendera mycket tid med min underbara pojkvän och med min underbara mamma.
Det här är INTE en sann historia!
Kommentarer
Anneli
Bra skrivet. Man får bilder framför sig direkt som när man läser en bok :D
Trackback
