storstadstjejen del 2
Om du har missat del 1, eller vill ha en påminnelse om hur det slutade, så finns inlägget här.
Långsamt ser jag hur civilisationen försvinner bakom mig och inser mer och mer att det verkligen är sant. Det är ingen dröm. Jag sluter ögonen och njuter av musiken som rör sig harmoniskt ut genom mina hörlurar och in till mina trumhinnor. Jag måste ha slumrat till en stund för när jag öppnar ögonen igen så känner jag inte igen mig. Mamma säger något men volymen på min musik gör att det bara är något dovt ljud i bakgrunden. Jag stänger av musiken och frågade om hon pratade med mig.
- Vill du ha någon dricka eller något? För snart åker vi förbi den sista macken innan vi är framme så det är sista chansen ifall du vill ha något, säger mamma som har vänt sig bakåt åt mitt håll för att jag ska höra bättre genom bruset som blir när däcken rullar på vägen.
- Ja, stanna på den macken, svarar jag. Hur ska jag klara av en timmas bilresa utan Coca Cola eller godis. Jag startar musiken och sluter återigen mina ögon. Men har sänkt volymen lite så jag ska höra när mamma eller Rickard meddelar att vi är framme på macken.
Tappade tidsuppfattningen men efter en stund så känner jag hur vi saktar in och jag öppnar ögonen. Mamma lägger en hand på min axel och säger att vi är framme vid macken nu. Hon såg antagligen inte att jag redan hade öppnat ögonen genom mina solglasögon.
Mamma sitter kvar i bilen och Rickard går före mig in till macken. Han har en tajt t-shirt som stramar åt över hans muskler och jag kan inte låta bli att titta även om jag inte tänker på det för att jag går i andra tankar.
Väl inne på macken så letar jag direkt reda på kylskåpet där de förvarar Coca Cola sedan går jag till godishyllan där Rickard också står.
- Vad tror du att mamma vill ha för godis? frågar han mig.
- Hon brukar alltid äta upp mina Ahlgrens Bilar när jag köpt såna så köp det åt henne, svarar jag och tar en påse med Winegum och går till kassakön.
Vi måste kommit mitt uppe i en rusch för det är väldigt mycket folk för att vara en sådan liten mack. Jag antar att det är många som ska åka till landet och handlar lite godis inför den långa och tråkiga resan som de har framför sig innan de kommer fram till deras sommarstuga eller liknande.
Jag ser i spegelbilden som bildas i mina solglasögon att någon ställer sig bakom mig men jag tänker inte så mycket på det. Jag tänker på så mycket annat. Plötsligt känner jag hur någon närmar sig mig och jag ser i speglingen att någon böjer sig ner som för att viska något i mitt öra.
- Jag kan betala det där, säger någon med låg röst.
Jag uppfattar inte vem det är och stelnar till som en staty. Det enda jag kan tänka på är om jag ska vända mig om eller inte, men innan jag hinner tänka klart den tanken så vänder jag mig hastigt om och inser att det är Rickard som stått bakom mig. Det enda jag kan förmå mig att göra är att lämna över sakerna jag har i händerna till honom och gå ut till bilen igen. I det här tillfället är jag glad att inte Rickard kan se mina ögon som skulle återspegla rädsla och chock över hans beteende. Jag sätter mig i bilen. Mamma säger inget och jag säger inget.
Fortsättningen kommer...
Långsamt ser jag hur civilisationen försvinner bakom mig och inser mer och mer att det verkligen är sant. Det är ingen dröm. Jag sluter ögonen och njuter av musiken som rör sig harmoniskt ut genom mina hörlurar och in till mina trumhinnor. Jag måste ha slumrat till en stund för när jag öppnar ögonen igen så känner jag inte igen mig. Mamma säger något men volymen på min musik gör att det bara är något dovt ljud i bakgrunden. Jag stänger av musiken och frågade om hon pratade med mig.
- Vill du ha någon dricka eller något? För snart åker vi förbi den sista macken innan vi är framme så det är sista chansen ifall du vill ha något, säger mamma som har vänt sig bakåt åt mitt håll för att jag ska höra bättre genom bruset som blir när däcken rullar på vägen.
- Ja, stanna på den macken, svarar jag. Hur ska jag klara av en timmas bilresa utan Coca Cola eller godis. Jag startar musiken och sluter återigen mina ögon. Men har sänkt volymen lite så jag ska höra när mamma eller Rickard meddelar att vi är framme på macken.
Tappade tidsuppfattningen men efter en stund så känner jag hur vi saktar in och jag öppnar ögonen. Mamma lägger en hand på min axel och säger att vi är framme vid macken nu. Hon såg antagligen inte att jag redan hade öppnat ögonen genom mina solglasögon.
Mamma sitter kvar i bilen och Rickard går före mig in till macken. Han har en tajt t-shirt som stramar åt över hans muskler och jag kan inte låta bli att titta även om jag inte tänker på det för att jag går i andra tankar.
Väl inne på macken så letar jag direkt reda på kylskåpet där de förvarar Coca Cola sedan går jag till godishyllan där Rickard också står.
- Vad tror du att mamma vill ha för godis? frågar han mig.
- Hon brukar alltid äta upp mina Ahlgrens Bilar när jag köpt såna så köp det åt henne, svarar jag och tar en påse med Winegum och går till kassakön.
Vi måste kommit mitt uppe i en rusch för det är väldigt mycket folk för att vara en sådan liten mack. Jag antar att det är många som ska åka till landet och handlar lite godis inför den långa och tråkiga resan som de har framför sig innan de kommer fram till deras sommarstuga eller liknande.
Jag ser i spegelbilden som bildas i mina solglasögon att någon ställer sig bakom mig men jag tänker inte så mycket på det. Jag tänker på så mycket annat. Plötsligt känner jag hur någon närmar sig mig och jag ser i speglingen att någon böjer sig ner som för att viska något i mitt öra.
- Jag kan betala det där, säger någon med låg röst.
Jag uppfattar inte vem det är och stelnar till som en staty. Det enda jag kan tänka på är om jag ska vända mig om eller inte, men innan jag hinner tänka klart den tanken så vänder jag mig hastigt om och inser att det är Rickard som stått bakom mig. Det enda jag kan förmå mig att göra är att lämna över sakerna jag har i händerna till honom och gå ut till bilen igen. I det här tillfället är jag glad att inte Rickard kan se mina ögon som skulle återspegla rädsla och chock över hans beteende. Jag sätter mig i bilen. Mamma säger inget och jag säger inget.
Fortsättningen kommer...
Kommentarer
Trackback
