Idag har jag faktiskt varit duktig. Måndagar är den dagen som jag varit mest frånvarande under den här terminen. Har gått till skolan typ en måndag i månaden, om ens det.
Och har alltid haft sådan ångest över att gå till skolan på måndagar redan dagen innan. Men igår hade jag ingen ångest alls, det kändes inte ens jobbigt.
Så imorse pallrade jag mig iväg till bussen, utan problem och var i skolan heeeela dagen och gick på varje lektion. Det var inte ens jobbigt!

Imorgon börjar jag dock kl 11. Vilket inte är så roligt eftersom att vi i vanliga fall slutar 11 på tisdagar. Men jag får göra det bästa av situationen, det blir nog bra ändå!

Jag hade tänkt gå en promenad ikväll men eftersom att det regnar så struntade jag i det. Hjälpte istället mamma lite med hur man startar Wii och sådär. Ska väl ta mig en stunds träning jag med tror jag.

Att träna hemma kan ju alla göra, med eller utan dyra redskap. Igår så åkte jag med mamma till Elgiganten och köpte ett nytt displayskydd till min telefon och så köpte mamma ett Wii med balansbräda så nu kan vi träna yoga och massa annat hemma! Riktigt roligt faktiskt.
Sen fick vi även med mario kart och en ratt, skitkul! Ska gå på stan någon dag och se om jag kan hitta några roliga spel till det. Så man har lite fler.

Sen efter det så skjutsade mamma mig till min andra hälft så jag spenderade kvällen och natten där. Väldigt trevligt, vi såg film, åt godis och skrattade som vanligt!

Imorgon är det skola igen, men jag har faktiskt inte så himla mycket ångest inför det som jag brukar. Skönt.

Nu ligger jag i sängen och ska snart se på film, men först så ska min älskling ringa mig och säga godnatt.

Hoppas att ni har haft en bra helg, och imorgon ser jag framemot träningsvärken jag kommer ha. Eller?

Jag är ju tillbaka i skolan på fulltid nu igen efter att ha varit ganska frånvarande i typ 2 månader(?) och det betyder att jag har missat ganska mycket i typ alla ämnen.

Och jag vet hur mycket jobb jag tar på mig eftersom att det bara är typ 5 veckor kvar, och då är jag borta 1 vecka av de 5, så rektorn säger att det är omöjligt för mig att fixa alla kurserna på så kort tid.
Men varför säger alla förutom lärarna att det är omöjligt för mig att ta igen allt?
För när jag frågar lärarna vad det är jag måste göra så säger de att det inte är jättemycket eller att det kommer vara lätt för mig att fixa det. Så det här gör ju att jag får höra två olika sidor från de på skolan, vilket gör det ganska rörigt för mig.

Det jag måste få är ett papper där det står exakt vad jag måste göra, för att få godkänt i respektive kurs. För då vet jag vad jag ska göra och då kan jag ta hem och plugga som en gris den sista månaden.

Anledningen till att jag måste veta exakt vad det är för uppgifter jag måste göra för att få ett godkänt i kurserna är för att jag måste ha tydliga instruktioner så jag vet exakt vad jag ska göra och när det ska vara klart. Enligt en utredning som jag gjort tillsammans med en psykolog för några år sedan.

Något som skulle göra mig oerhört glad är ifall jag faktiskt fixar i stort sett alla kurser, även de som de säger är omöjligt för mig att fixa, så de på skolan får se att de hade fel om mig!

Jag vill verkligen det här, jag känner det i mig! Med all min nya energi och all den nya orken jag har varje dag så känns det faktiskt som att jag kommer orka plugga ihjäl mig den sista månaden.

Det som jag är fast besluten om är att jag ska ha ett slutbetyg även om jag får 1 eller 2 IG. Så länge jag inte har mer än 250 poäng som jag har IG, för då blir det ett samlat betygsdokument = läsa ännu mer skola efter skolan, vilket jag INTE tänker göra.

Jag hoppas att det här håller i sig nu och att jag faktiskt klarar det här, för det skulle verkligen kännas såååå skööönt! Sen hoppas jag att nästa år inte blir lika jävligt som det här, för det skulle inte vara någon höjdare att allting skiter sig när man går sista året.

Jag kan klara det här, bara jag vill! Och jag tänker klara det här!

Jag vet att jag typ nyss köpte dem för sisådär 1700 riksdaler, men ändå.

Helst så skulle jag vilja byta modell med någon som har dem i svart mocka och inte i svart skinn, i storlek 36. Men det är typ ingen som har storlek 36 och har ett par JC-klackar i svart mocka.
Jag älskar skorna så det är inte det, vill bara inte ha dem i svart skinn.

Så om det är någon som vill köpa mina Jeffrey Campbell, som är använda ett par gånger utomhus men är i oerhört fint skick för minst 1500 kr så hör av dig genom en kommentar!

Och, är det någon här som har ett par Jeffrey Campbell i svart mocka storlek 36 och vill byta till mina i svart skinn så är det bara att höra av sig genom en kommentar!

Jag kommer dock att gråta om det är någon som vill köpa dem, haha! Mina älsklingar ju.

Blir galen.
Har suttit i en timma nu tillsammans med min mamma och försökt mig på några tal i Ekvationer-kapitlet som är ett av de två kapitlen jag har som rest i Matte A sedan ettan.
Jag förstår lika lite nu som när vi började, trots att jag ändå lyckades göra några tal. Men jag förstod inte alls vad jag gjorde. Och det bästa är ju att jag kommer glömma bort allt tills imorgon igen, kul.
Det där jävla x och y och alla andra bokstäver kan gå och ta sig någonstans.

Jag hatar matte och har alltid haft oerhört svårt för det. Men det har nästan blivit svårare och svårare för mig att klara av matten, för jag förstår mindre och mindre för varje år som går. Även om man räknar i stort sett samma saker i flera år.
Jag glömmer bort i stort sett allt jag lärt mig när jag sitter med matteboken en kväll för att repetera till provet som är på morgonen efter. Oavsett om jag jobbat med ett avsnitt i flera veckor, så glömmer jag ca 90% av allt.
Därför får jag alltid IG på matteprov. Det känns inte sådär jätteroligt.
Och att jag faktiskt MÅSTE klara Matte A eftersom att det är ett kärnämne gör inte det hela lättare, eftersom att jag har sådan press på mig att jag måste plåga mig igenom nånting som jag inte förstår ett skit av så lär jag mig inte bättre direkt.

Just nu är jag i ett tillstånd där jag bara vill riva sönder och elda upp en mattebok för att aldrig behöva se en igen. Men jag vet att jag måste bli klar med det här och det är så frustrerande att veta att jag är så nära att få godkänt i kursen och bli så arg på att man inte förstår.

En sak är säker. Jag kommer hålla mig så långt borta från matte som möjligt när jag läst klart kursen.

Igår hann jag inte skriva något här inne för jag var fullbokad hela dagen. Ungefär såhär såg min dag ut:
8.15-16.00 = skola
16.00-17.00 = möte med rektorn
17.00-17.45 = hem och äta något
18.00-19.00 = yoga vilket var sjukt jobbigt men skönt!
19.30-19.50 = duscha
19.50-20.40 = hundvakt
20.40-22.00 = tittade på tv med mamma
22.00-23.00 = kollade på film och somnade
Så ni kanske förstår att jag inte hade tid att skriva något.

Just nu sitter jag i skolan och vill hem. Har jobbat på bra och varit här hela tiden sedan i tisdags! Har bland annat fått klart 2-3 arbeten på de här dagarna. Men har fortfarande en hel del kvar att göra.

När jag kommer hem så ska jag sätta mig och plugga till kl 18 och då ska jag äntligen få starta min dator och ta det lugnt för en stund. För imorgon blir det full rulle igen! Måste plugga när jag kommer hem från skolan imorgon vid 14. Kul liv. Kommer antagligen ägna hela helgen åt att plugga också. Inte särskilt roligt men jag måste.

Skulle egentligen varit till UPM idag men eftersom att jag inte kan missa mer i skolan så var jag tvungen att avboka den tiden så jag får se när min psykolog ringer mig för att boka en ny tid. Hade dock behövt gått dit idag men what to do.

Jag har väldigt sällan varit till rektorn under min skoltid. Det har väl hänt en gång under grundskolan då det var ett skolarbete och nu bara senaste månaden har jag träffat rektorn två gånger. Haha, illa.

I alla fall så ringde rektorn mig idag och bad mig komma och prata med honom angående det som hände igår. Och då kom jag dit och såg att läraren var där och typ "åh nej..." så rektorn pratade med läraren först och sen pratade han med mig. Sen kom även skolkuratorn dit och så satt vi till slut alla fyra och diskuterade det här. Anledningen att det blev en sån big deal är för att jag tydligen mordhotat läraren. Han påstår att jag sagt att jag ska döda honom.
WHAT?!
Så han hade tänkt polisanmäla mig för att jag skulle ha sagt något jag inte sagt. Jag kan möjligtvis ha tänkt det men jag har fan inte sagt det i alla fall.
I alla fall så sa han att jag hade sagt det och jag sa att jag inte har sagt det, så det blev liksom ord mot ord. Men vi bestämde i alla fall att vi skulle "stryka ett streck" över det här och gå vidare. Jag känner att jag orkar inte gå runt och oroa mig för att få en polisanmälan på mig för något jag inte gjort. Har varit kontakt med polisen en gång i hela mitt liv och aldrig mer. Då hade jag dock gjort något men det har jag ju inte nu. Så det skulle verkligen kännas surt.

Har berättat det här för mina föräldrar och båda började nästan skratta när jag sa det. Men det känns som att de är på min sida för att bli anklagad för att ha mordhotat någon när man inte gjort det är ju allvarligt.
Ja, vi får väl se hur det här slutar!

Imorgon är det i alla fall möte med rektorn igen, angående skolan. Men mina föräldrar skulle ringa till rektorn ikväll för att prata om dagens möte, dessutom så vill rektorn ha ett möte där föräldrarna också är med och får prata med läraren och allt.

Varför göra en sån big deal av något som inte hänt?

Åh.. Skitliv.

Idag har jag varit tillsammans med min fina pojkvän i hela 9 månader! ♥ 
Har aldrig haft en så bra pojkvän och har aldrig mått så bra tillsammans med en pojkvän som med honom. Och trots det så har han sina brister som inte många andra har. Så det tycker jag är riktigt bra!
Snart ett helt år, fy så underbart!

Har huvudvärk något fruktansvärt nu. Fick det när jag kom hem. Vet dock inte varför, kan bero på att jag druckit för lite men det kan även bero på att den här dagen har varit psykiskt utmattande.

Det började med att jag åkte till skolan för att träffa studiepedagogen som ska hjälpa mig att göra klart Matte A där jag bara har två kapitel kvar. Efter det så tyckte jag att det kändes onödigt att åka hem för att sen åka tillbaka till kl 15 när jag hade Svenska, så jag stannade kvar på skolan och tänkte gå på Mediekommunikationen och jobba med något skolarbete där.

Men så blev det inte. När jag kom dit så bad läraren om att få prata med mig och sa att jag inte fick vara där för att jag stjäl tid av mina klasskompisar för att jag sitter och pratar med dem på lektionerna. Jaha? Är det mitt problem? De väljer väl själva om de vill prata med mig eller inte, varför skylla det på mig? Så jag sa det till honom och då sa han ena stunden att det var deras problem och sekunden efter så sa han att det var mitt fel. Och då frågade jag honom: men varför skyller du det på mig? varför är det mitt fel?
Han: Men jag har inte sagt att det är ditt fel!
Öhh... vad sa han nyss då?

Och så sa han att om jag skulle vara på lektionen så fick jag sitta i ett hörn så jag inte störde de andra. What the...? Typ 90% av samtalen som jag och mina klasskompisar har under lektionen är sånt som har med ämnet att göra. 10% av den tiden går åt till att prata om andra saker som inte har med skolan att göra. Och att skylla på mig att det är mitt fel att mina klasskompisar inte gör det dem ska på lektionerna är inte mitt problem, det är inte mitt ansvar. Det är deras eget. Men tydligen inte enligt honom.

Så där satt jag och lipade och skrek på honom, för att jag var så ledsen och förbannad för att han är en sådan idiot, inför hela klassen och en annan klass också. Men ärligt talat så bryr jag mig inte. Jag bryr mig inte om någon tycker att jag är barnslig eller vadfan de nu tänker om mig för alla borde få veta vilken fet jävla idiot han är.

Jag tänker ta upp det här med rektorn och berätta allt som han har sagt till mig och att det finns ca 20 vittnen på det, sen kommer han förhoppningsvis inte jobba kvar på skolan. Rektorn kommer säkert vilja ha ett möte där läraren är med i så fall men läraren kommer bara skylla ifrån sig och säga att "det har jag aldrig sagt" och säga att jag har pratat ihop mig med mina klasskompisar och bla bla bla, för det är precis sådan han är.
Sen tänker jag även ta upp med rektorn att när jag hade gått därifrån för att jag hade blivit så arg på honom så hade han sagt till tre vänner i min klass att jag hade haft ett sånt här bråk med min förra mentor, fast 10 gånger värre. Men jag har aldrig ens pratat med min förra mentor om det här så det har aldrig hänt. Varför sitter han och ljuger mina vänner rakt upp i ansiktet och berättar saker som de inte ens har något med att göra och dessutom när jag har gått därifrån? Åhhh! Jag blir så arg.

I alla fall så ringde min mentor mig idag och jag berättade för henne vad som hade hänt och hon tyckte att det inte skulle vara så och så berättade jag att jag inte vill ha praktik utan jag vill gå tillbaka på fulltid. Så nu blir det ännu ett möte med rektor, föräldrar osv osv osv. För typ 511e gången i år. Så jag vill gå kvar i skolan och jag kommer få röööööövmycket att göra för har röööööövmycket rester, så det kommer väl bli att plugga 24/7 fram tills sommarlovet. Och nu får jag fanimej inte ångra mig igen alltså, jag orkar fan inte med mig själv längre.

Mitt uppe i allt detta så känner jag att jag möjligtvis måste höja dosen på mina anti-depressiva för har varit otroligt dyster sedan jag kom hem från min pojkväns pappa. Och jag har inte mått så sedan innan jag började med medicinen. Det var ju tänkt att jag skulle höja i alla fall, men jag ska till UPM på torsdag så får ta upp det då om inte läkaren hinner ringa mig något innan dess.

Efter att ha läst allt detta så kan jag verkligen förstå varför jag har huvudvärk. Och jag har haft huvudvärk två gånger i mitt liv. En gång för typ 4-5 år sen och idag är andra gången. Får väl vara glad för att jag inte har huvudvärk oftare!

Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte.
Skulle kunna säga det hela tiden om jag hade orkat. Det är så jag känner.

Imorgon är det dags för skola igen och jag vill verkligen inte det här. De här gnagande tankarna om vad som känns bäst har gjort att jag börjat hata allting som har med skola att göra. Jag vill inte gå mer skola. Vill knappt ta studenten längre av den anledningen att det har med skola att göra. Jag vill inte vara där. Jag hatar skiten. Det är ingen som tvingar mig att vara där. Men jag har inget jobb som ger mig en inkomst, hade jag haft det så hade jag nog hoppat av skolan känns det som. 

Jag vill verkligen inte dit. Nog för att jag inte gillat skolan sedan 5an men jag trodde aldrig att det skulle bli såhär illa. Att jag har sådan ångest över att gå till skolan att jag börjar gråta och nästan får panikattacker. Då är det ganska illa.

Hade jag kunnat så hade jag struntat i skolan. I alla fall när det blivit som det blivit nu. Men jag måste ha ett slutbetyg från gymnasiet för annars får jag inget jobb. Och det måste jag ha för att kunna flytta hemifrån och kunna försörja mig själv, för den dagen kommer ju också. Jag måste ha en inkomst, och utan slutbetyg = inget jobb = inga pengar = bo hemma hos föräldrarna tills jag är 25+.

Jag önskar bara att jag kunde försvinna. Jag har ingen lust att leva med det här längre. Att leva med tankarna om att hela tiden vara så rädd för att göra fel/välja fel. Att vara rädd för att jag ska förstöra allting för mig själv.

Please God, make it stop.

Inte riktigt, men nästan. Har varit ute på cykeltur med mamma så nu kommer jag ha ont i rumpan imorgon. Cyklade ganska långt faktiskt.

Ikväll så ska vi till min kusin och fira henne för hon fyller år imorgon, men vi firar henne idag istället när alla är hemma och inte jobbar eller så. Vilket betyder att det blir tårta och kakor! Gillar ju dock inte tårta så mycket men kakorna äter jag gärna upp.

Imorgon så är det skola igen och jag vill verkligen inte. Skulle verkligen behöva sommarlov... I typ 5 år eller något. Usch.
Ska försöka att inte tänka på det så mycket och njuta av de sista timmarna av ledighet som jag har kvar.

Måste erkänna att jag faktiskt är lite sugen på den här "lilla" godingen. Men det är ingen billig "liten" goding. Så vi får väl se när jag kommer ha råd att köpa den.

Å andra sidan så fotar jag ju dock inte jätteofta längre, vilket är otroligt synd, så jag kanske lika gärna ska behålla den jag har istället för att lägga ner så mycket pengar på något som jag kommer använda lika ofta som jag använder den jag har nu. Vilket känns som en gång i halvåret.

Men lite frestad blir man... (klicka för större bild)

Idag mår jag lite bättre men jag är fortfarande lite seg i kroppen som jag var igår. Känner mig otroligt dyster. Trodde att mina anti-depressiva skulle hjälpa mot den här dysterheten, kanske måste höja dosen i alla fall? Det har fungerat ganska bra tills jag kom hem från min pojkväns pappa men nu senaste dagarna har det bara känts som innan jag började med medicinen. Kanske ett tecken på att jag ska höja?

Jag är så otroligt less på att tänka samma tankar hela tiden. Tankarna om skolan. Hur jag vill göra och vad som känns rätt. Egentligen så känns det just nu som att jag inte alls vill ha praktik två dagar i veckan och läsa svenska a/b, engelska b och matte a. Utan det känns som att jag vill fortsätta som vanligt, nackdelen är dock att jag missat så otroligt mycket att jag typ inte kommer hänga med i vad de håller på med nu i klassen.

Men jag vill samtidigt inte få ett samlat betygsdokument istället för ett slutbetyg, för då blir det ännu mer skola i alla fall när jag väl ska börja jobba, och det känns verkligen inte som att skolan är något för mig och då kommer det med största sannolikhet inte att ändras någonsin. Då kanske det inte är så lämpligt att behöva plugga efter skolan i alla fall för att få en tillräcklig utbildning som jag behöver för att få jobb i dagens samhälle.

Jag orkar inte tänka de här tankarna längre. De är så söndernötta nu så jag vill bara försvinna. Jag vill försvinna ner under jorden och slippa all den här skiten som har med skola att göra. Orkar inte längre.

Känns som att jag börjar bli sjuk. Har så otroligt ont i nacke och axlar, sen har jag fått en enorm förkylningsblåsa längst bak på sidan av tungan. Well, inte varit sjuk på ett bra tag nu så det är väl dags antar jag. Hellre att jag blir sjuk nu än när jag ska till London.

Jag är så otroligt seg idag, vet inte riktigt vad det är med mig. Vill göra något men samtidigt har jag inte orken till det. Ska ta en uppiggande dusch efter maten sen får vi se om jag blir något piggare!

Är i alla fall hemma från min andra hälft nu så ikväll blir det väl någon film med mamsen och papsen.

Sitter hos min andra hälft och har lite skräckfilms-maraton! Men just nu så ser vi en ganska dålig film som man inte blir särskilt rädd av. Hoppas på att få se en läskigare film sen.

Jag lever i alla fall och det var väl det jag skulle förmedla via det här inlägget!