Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte.
Skulle kunna säga det hela tiden om jag hade orkat. Det är så jag känner.

Imorgon är det dags för skola igen och jag vill verkligen inte det här. De här gnagande tankarna om vad som känns bäst har gjort att jag börjat hata allting som har med skola att göra. Jag vill inte gå mer skola. Vill knappt ta studenten längre av den anledningen att det har med skola att göra. Jag vill inte vara där. Jag hatar skiten. Det är ingen som tvingar mig att vara där. Men jag har inget jobb som ger mig en inkomst, hade jag haft det så hade jag nog hoppat av skolan känns det som. 

Jag vill verkligen inte dit. Nog för att jag inte gillat skolan sedan 5an men jag trodde aldrig att det skulle bli såhär illa. Att jag har sådan ångest över att gå till skolan att jag börjar gråta och nästan får panikattacker. Då är det ganska illa.

Hade jag kunnat så hade jag struntat i skolan. I alla fall när det blivit som det blivit nu. Men jag måste ha ett slutbetyg från gymnasiet för annars får jag inget jobb. Och det måste jag ha för att kunna flytta hemifrån och kunna försörja mig själv, för den dagen kommer ju också. Jag måste ha en inkomst, och utan slutbetyg = inget jobb = inga pengar = bo hemma hos föräldrarna tills jag är 25+.

Jag önskar bara att jag kunde försvinna. Jag har ingen lust att leva med det här längre. Att leva med tankarna om att hela tiden vara så rädd för att göra fel/välja fel. Att vara rädd för att jag ska förstöra allting för mig själv.

Please God, make it stop.