Just nu känns det precis som lugnet efter stormen.
Det är inte längre spänt mellan mig och mina hemligheter som jag haft för mina föräldrar.
Eller snarare hemligheten.
Min pojkvän var förut väldigt anti mot att jag skulle sluta skolan.
Men jag ringde honom idag och då pratade vi lite om skolan.
Och han berättade att han förstått nu att jag inte kan gå i skolan så som det är med mig just nu.
Sen gav han mig alternativ på vad jag skulle kunna göra istället och det uppskattar jag jättemycket!
Men jag har fortfarande ingen aning om hur jag vill göra eller vad som är bäst.

Saknar min pojkvän.
Saknar hans sällskap.
Hans kramar.
Hans kyssar.
Saknar hela han.

Han säger att jag får komma till honom när jag vill bara jag är beredd på att han kommer jobba på vardagarna om jag skulle komma under en vardag.
Och det är klart att jag är det. Bara jag får vara med honom så är jag nöjd.
Bara några dagar.